Vägen från munnen till magsäcken går via flera viktiga strukturer som samverkar för att transportera mat och dryck säkert genom kroppen. Här går vi igenom de tre huvuddelar som förbinder svalget med magsäcken: matstrupen, svalgmatstrupsfinktern och den gastroesofageala övergången.
Matstrupen är en muskulös slang som förbinder svalget med magsäcken. Den är cirka 25 cm lång och löper genom mediastinum, det område i bröstkorgen som ligger mellan lungorna. Matstrupen är klädd med en skyddande slemhinna och har en slutmuskel i vardera änden.
Den övre slutmuskeln, kallad övre esofagussfinktern (UES), hindrar luft från att tränga in i matstrupen under andningen. Den nedre slutmuskeln, kallad nedre esofagussfinktern (LES), förhindrar att surt maginnehåll rinner tillbaka upp i matstrupen. När vi sväljer driver vågformade muskelsammandragningar, så kallad peristaltik, födan effektivt nedåt genom hela matstrupen.
Svalgmatstrupsfinktern (PES) är en muskelring som skiljer svalget från matstrupen. Den ligger på höjd med ringbrosket, det lägsta broscket i struphuvudet. I vila håller finktern sig stängd för att skydda luftvägarna, men under sväljningen slappnar den av så att mat och dryck kan passera ner i matstrupen.
Den gastroesofageala övergången (GEJ) är den punkt där matstrupen möter magsäcken. Den ligger på höjd med mellangärdet, den stora muskel som skiljer bröstkorgen från bukhålan. Övergången är klädd med slemhinna och förses av en slutmuskel som kallas gastroesofageal sfinkter (GES).
Även denna muskel slappnar av vid varje sväljning så att maten kan passera ner i magsäcken, för att därefter stängas ordentligt. En väl fungerande gastroesofageal sfinkter är avgörande för att förhindra sura uppstötningar och återflöde av magsyra.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online