Liv i rymden ställer höga krav på människokroppen. Utan jordens gravitation förändras kroppen snabbt – framför allt musklerna och skelettet. Här förklarar vi varför detta händer och vilka metoder astronauter använder för att skydda sig.
I tyngdlöshet behöver kroppens muskler inte arbeta lika hårt för att bära upp kroppsvikten. Med tiden kan detta leda till muskelatrofi, alltså en förlust av både muskelmassa och muskelstyrka. De muskler som drabbas hårdast är de som normalt används för rörelser mot gravitationen, exempelvis ben- och ryggmuskulaturen.
För att motverka muskelatrofi måste astronauter på längre rymdmissioner träna regelbundet med specialutrustning som simulerar gravitationens effekter. Träningsprogrammen omfattar vanligtvis styrketräning, konditionsträning och balansövningar.
Tyngdlösheten får också negativa konsekvenser för skelettet. Bentätheten styrs av den mekaniska belastning som utsätts för skelettet, och i rymden gör den minskade tyngdbelastningen att benen förlorar mineraler som kalcium och fosfor. Denna process, som kallas benresorption, kan leda till benskörhet (osteoporos) – det vill säga att benen försvagas och blir tunnare.
För att bibehålla bentätheten deltar astronauterna i regelbunden belastningsträning som efterliknar gravitationens effekt på skelettet. Det innefattar bland annat löpning på löpband, träning i styrkemaskiner samt viktbärande övningar. Dessutom kan astronauter få kosttillskott med kalcium och vitamin D för att hjälpa till att bevara benmassan.
Försvagningen av muskler och ben är ett av de största problemen vid långvariga rymdmissioner, till exempel resor till Mars. Därför är det avgörande att forskare fortsätter utveckla strategier och motåtgärder som minskar dessa risker och håller astronauterna friska under hela färden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online