Mjältens storlek kan bedömas med bilddiagnostik, exempelvis ultraljud eller datortomografi. En avvikande storlek – antingen förstorad eller förminskad – kan vara ett viktigt tecken på underliggande sjukdom. Här följer de mått som traditionellt används för att definiera onormal mjältstorlek.
Talas om splenomegali, det vill säga en förstorad mjälte, när organet mäter mer än 12,0 cm i längd från pol till pol. I sådana fall är mjältens bredd och djup vanligtvis mindre än 6,0 cm.
En förstorad mjälte kan bero på flera olika tillstånd, bland annat infektioner (exempelvis mononukleos eller malaria), blodsjukdomar, leversjukdomar samt vissa inflammatoriska och maligna sjukdomar.
I andra änden av spektrumet finns hyposplenism (nedsatt mjältfunktion) och aspleni (helt avsaknad av mjälte eller mjältfunktion). Detta övervägs när mjältens längd från pol till pol är mindre än 7,8 cm.
Vid misstanke om hyposplenism är längden oftast under 10,0 cm tillsammans med ett minskat upptag vid nukleär scintigrafi, vilket visar att mjältens funktion är försämrad även om organet inte är kraftigt förminskat.
Både splenomegali och hyposplenism kan ha klinisk betydelse. En förstorad mjälte kan indikera systemisk sjukdom, medan nedsatt mjältfunktion ökar risken för allvarliga infektioner, särskilt orsakade av kapslade bakterier som pneumokocker. Patienter med hyposplenism eller aspleni behöver därför ofta vaccinationer och ibland antibiotikaprofylax.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online