Processen att dränera blod från en kropp i syfte att bevara den kallas exsanguination, eller avblodning. Termen härstammar från latinets ex (ur) och sanguis (blod), vilket bokstavligen betyder "att ta ur blodet".
Avblodning utförs traditionellt genom att öppna ett större blodkärl, exempelvis halspulsådern (arteria carotis) eller lårartären (arteria femoralis), varefter blodet får rinna ut ur kroppen. Eftersom blod utgör en idealisk grogrund för mikroorganismer bromsas bakterietillväxten upp avsevärt när blodet avlägsnas, vilket i sin tur fördröjer kroppens nedbrytningsprocess.
Metoden har använts i århundraden som ett sätt att konservera kroppar och har varit särskilt viktig i tider och miljöer där modern balsamering saknats. Utöver de praktiska fördelarna spelar avblodning även en religiös roll i vissa kulturer, där den betraktas som en helig ritual och ofta utförs innan den avlidne begravs eller kremeras. På så sätt förenar praktiken både praktiskt bevarande och andliga traditioner kring döden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online