Amyotrofisk lateralskleros (ALS) är en progressiv sjukdom som drabbar nervcellerna i hjärnan och ryggmärgen. I vissa sammanhang kallas den även Lou Gehrigs sjukdom, efter den amerikanske basebollspelaren som diagnostiserades med sjukdomen. Vid ALS degenererar de motoriska nervcellerna som löper från hjärnan via ryggmärgen, vilket gör att hjärnan successivt förlorar kontrollen över musklerna.
Idag finns tyvärr inget botande läkemedel mot ALS, vilket gör sjukdomen dödlig. Behandlingen syftar istället till att sakta ner sjukdomsförloppet, lindra symtomen och bibehålla patientens livskvalitet så långt som möjligt. Här går vi igenom de vanligaste behandlingsformerna.
Riluzol är ett läkemedel som kan bromsa sjukdomens progression och därmed förlänga tiden till dess att andningssvårigheter uppstår. För att hantera muskelryckningar och spasticitet, vilka är vanliga besvär vid ALS, används ofta baklofen och tizanidin. Det är dock viktigt att känna till att dessa läkemedel kan ge biverkningar som yrsel och muskelsvaghet.
Fysioterapi spelar en viktig roll i vården av ALS-patienter. Genom regelbundna övningar hjälper fysioterapeuten patienten att hantera muskelvärk och krampaktiga spänningar. Utdragning och stretching av musklerna minskar risken för ofrivilliga kontraktioner, vilket annars med tiden kan leda till problem med ledernas rörlighet och funktion.
Arbetsterapeuter och logopeder arbetar tillsammans med patienten för att upprätthålla en normal och produktiv vardag så länge som möjligt. Talterapin hjälper till att bevara talet och kommunikationsförmågan, medan arbetsterapin fokuserar på att anpassa hemmet och hitta praktiska hjälpmedel för dagliga aktiviteter.
Eftersom sväljförmågan försämras i takt med att sjukdomen fortskrider behöver många patienter äta mjuka, lättsväljda livsmedel rika på protein. En del patienter får så stora sväljsvårigheter att de behöver en matningssond för att få i sig tillräckligt med näring och energi.
Musklerna som deltar i andningen kan också påverkas av ALS. En mindre andel patienter behöver fullgott andningsstöd i form av ventilatorbehandling, medan andra mår bra av en icke-invasiv form av respiratoriskt bistånd, exempelvis en ansiktsmask under natten. Regelbundna kontroller av lungfunktionen hjälper vårdteamet att bedöma när andningsstöd behövs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online