1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Så bemöter du känslor av hopplöshet – 5 steg från psykoanalysen

Sigmund Freud ansåg att målet med psykoanalysen var ödmjukt: att omvandla hysteriskt elände till vanlig olust. Han visste att människor som trivs genom sina band till andra oundvikligen möter förlust och sorg, liksom en rad andra smärtsamma händelser. Hälsan kan svikta, en älskad partner kan sveka genom otrohet, eller ett familjeföretag kan gå i kras. Men när en sådan motgång drabbar kan förtvivlan – det Freud kallade "hysteriskt elände" – få en redan svår situation att framstå som helt omöjlig.


Att leva väl innebär enligt Freud att möta motgångar ansikte mot ansikte och att aktivt utmana känslorna av hopplöshet. Här är fem konkreta steg, grundade i psykoanalytisk teori, som kan hjälpa dig att bryta hopplöshetens grepp.


1. Odla en sund skepsis


Ur ett psykoanalytiskt perspektiv "gör" människor hopplöshet snarare än "har" den. Att lära sig utmana hopplösa synsätt börjar därför med att tvivla på sina mörkaste övertygelser. Psykoanalytikern Roy Schafer hävdar att känslor och övertygelser aktivt skapas genom våra inre beslut, våra betoningar och våra utelämnanden.


I linje med kollegan Ronald Fairbairns teorier menar Schafer att en "dålig" internaliserad auktoritet kan färga vår uppfattning om verkligheten – den lyfter fram det dåliga och farliga medan det goda och livgivande ignoreras. Börja därför ett sunt motstånd mot domedagstänkandet: om perfektion verkar osannolik, är likaså en total katastrof det.


2. Möta negativa tankar med djärva alternativ


Det handlar inte om att förneka livets smärtsamma och mörka sidor, utan om att vägra låta hopplösheten styra som enda möjliga väg. Att metaforiskt gömma sig under en känslomässig filt skonar den förtvivlade från konsekvenserna av att agera – men blockerar samtidigt varje chans till framsteg.


Svara på inrotade tankar som "Jag klarar inte det här" med motfrågor som: "Om jag inte helt kan lösa situationen, vad kan jag göra för att förbättra den lite?" På så sätt börjar du aktivera dolda resurser och outnyttjad potential.


3. Träna upp positivt självprat


Vi tänker ständigt på våra prestationer, våra framgångar och våra utsikter – ofta utan att vi är medvetna om det. Enligt Ronald Fairbairn uppstår dessa tankar, detta "självprat", sällan slumpmässigt: omedvetna mentala strukturer orkestrerar, styr och informerar dem. Om de dominerande strukturerna i ditt inre härstammar från bestraffande eller deprimerade föräldrafigurer, eller från omöjliga ideal, blir misslyckande det enda möjliga utfallet.


Men psykoanalysen visar att mentala strukturer kan genomgå inte bara reformer utan hela revolutioner. Gör en lista över alla uppgifter du faktiskt kan åstadkomma – även om det bara handlar om att gå upp ur sängen och duscha. Vägra envist "Jag kan inte" och ersätt det med "Jag kan göra X", oavsett om X innebär att laga frukost, promenera till affären eller städa köket.


4. Börja smått


Den gamle kinesiske filosofen Lao Tzu formulerade det träffsäkert: "En resa på tusen mil börjar med ett enda steg." Känslor av hopplöshet kommer obevekligt försöka begrava varje första steg du tar för att bryta med förtvivlan.


Psykoanalytiker som Herbert Rosenfeld och John Steiner menar att starka och ihärdiga känslotillstånd som hopplöshet upprätthålls av komplexa "patologiska organisationer" i psyket – invanda och upprepade system av övertygelser som blivit djupt förankrade. Att motsätta sig deras makt innebär att ta stolthet i små prestationer och vägra lyssna på den inre nedvärderingen och hånfullheten. Dessa röster tillhör den patologiska organisationen – möt dem blick mot blick och visa att du står emot.


5. Skydda dina små framgångar


Känslor av hopplöshet, särskilt de som alstras av psykets patologiska organisationer, beter sig som politiska eller religiösa fanatiker: de insisterar på att inga alternativ till förtvivlan finns och att alla försök till förändring är fåfänga eller patetiska. Men alternativ finns alltid.


Om exempelvis en inre domedagsprofet förklarar en resa till mataffären omöjlig – trotsa den, även om det enda du köper är en smörbit eller en paket tuggummi. Hopplösheten krymper varje gång den möter ett framgångsrikt motstånd.


När bör du söka professionell hjälp?


Dessa strategier kan vara kraftfulla verktyg i vardagen, men ihållande känslor av hopplöshet kan också vara ett tecken på depression. Om förtvivlan känns överväldigande eller består över tid, kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning. Att prata med en psykolog eller psykoterapeut kan göra stor skillnad – att söka hjälp är i sig ett viktigt första steg.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online