Dansterapi har använts för att behandla fysiska och psykiska funktionsnedsättningar och sjukdomar i USA sedan 1940-talet. Trots att relativt få vetenskapliga studier undersökt dess effekter erkänns den som en legitim behandlingsform av flera stora organisationer. American Cancer Society konstaterar åtminstone att dans- och rörelseterapi "ger motion, förbättrar rörlighet och muskelkoordination ... minskar muskelspänningar ... förbättrar självkännedom, självförtroende och mellanmänsklig interaktion samt fungerar som ett utlopp för att uttrycka känslor".
Dansterapi, såsom den definieras idag, uppstod i Storbritannien och spreds till USA under 1940-talet. Dansaren och koreografen Marian Chace grundade en dansskola i Washington, D.C., där hon noterade de fysiska och emotionella förbättringar som hennes elever fick med sig från dansundervisningen. Senare ombads hon undervisa vid Sankt Elizabeths sjukhus i Washington. Fran J. Levy, författare till boken "Dance/Movement Therapy: A Healing Art", påpekar att användningen av dans som katartiskt och terapeutiskt verktyg "kanske är lika gammal som dansen själv. I många tidiga samhällen var dans lika nödvändig som att äta och sova."
Dansterapi vilar på idén att kropp och sinne är oskiljaktiga. På sin mest grundläggande nivå är dans en form av motion som ger rörlighet, flexibilitet och styrka. Fysisk aktivitet ökar nivåerna av endorfiner – signalsubstanser i hjärnan som främjar glädje och tillfredsställelse – vilket kan lindra symtom hos personer med depression. Enligt American Cancer Society stärker helkroppsrörelser cirkulation, andning, skelett och muskulatur. ACS framhåller dessutom att dansterapi hjälper patienter att "utveckla ett icke-verbalt språk som ger information om vad som händer i deras kroppar", vilket förbättrar kommunikationen med sig själv och andra, minskar isoleringen och skapar hopp inför framtiden.
En kvalificerad dansterapeut observerar patientens naturliga rörelsemönster och tar fram ett program anpassat efter dennes specifika behov. Terapin kan ske individuellt eller i grupp. American Dance Therapy Association bedriver verksamhet på äldreboenden, dagcenter, sjukhus och inom utbildning, bland annat. Enligt Levys bok har dansterapi hjälpt personer med inlärningssvårigheter, ätstörningar och autism. Dansterapi sägs även hjälpa patienten att utveckla organisatorisk förmåga, förbättra kroppsuppfattningen och utöka de kognitiva förmågorna. Eftersom dansterapi bygger på tron att kropp och sinne hänger samman strävar den efter att läka emotionell och fysisk ohälsa samtidigt. Personer med depression uppmuntras att finna frihet från handikappande känslor genom sina rörelser.
American Cancer Society noterar att "få vetenskapliga studier har gjorts för att utvärdera dansterapins effekter på hälsa, förebyggande och återhämtning från sjukdom". Dansterapi bör därför alltid bedrivas under överinseende av en läkare och ingå som en del av en helhetssyn på hälsa och välbefinnande, oavsett diagnos.
Dansterapi utövas idag över hela världen. Denna uttrycksfulla terapiform erkänns av Health Care Financing Administration vid amerikanska Department of Health and Human Services, Administration on Aging samt Office of Alternative Medicine vid National Institutes of Health. Alla dansterapeuter som arbetar inom ADTA måste ha en masterexamen och minst 700 timmar övervakad klinisk praktik bakom sig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online