Begåvade unga löper oftare än andra risk att drabbas av depression – en överväldigande sorg eller en djup känsla av tomhet. De kan brottas med depressiva symtom, ägna sina tankar åt suicid eller plågas av känslor av värdelöshet och skuld. Orsaken ligger ofta i deras svårighet att förena sitt inre jag med de socialt accepterade masker de bär. Här går vi igenom flera områden som kan bidra till depression hos personer med hög begåvning.
Den danske filosofen Søren Kierkegaard beskrev i verket Begreppet ångest (1844) den existentiella ångesten – angsten. En begåvad ung människa beskriver ofta en rädsla inför framtiden eftersom vägen inte är utstakad för hen: den kräver val utan tydligt utfall. Hen fruktar i grunden själva friheten att välja.
Perfektionism kan vara en bidragande faktor. Att sträva efter fulländning är inte i sig dåligt eller ohälsosamt, men neurotisk perfektionism präglas av en djup rädsla att misslyckas. När det begåvade barnet ställs inför ouppnåeliga mål – inte på grund av intellektet, utan på grund av sin nuvarande situation – kan hen drabbas av depression till följd av denna perfektionism.
Den begåvade unga människan är ofta mycket medveten om sin omgivning, om människorna runt omkring sig och om sitt eget inre. Denna förhöjda emotionella känslighet gör hen mottaglig för nya idéer och öppen för kreativitet, men den gör hen också medveten om sociala spänningar och oro, vilket kan leda till att hen missuppfattar vuxnas förväntningar. Hen blir sårbar för kritik, påtryckningar och emotionella vädjan. Förmågan att empatisera och känna medkänsla gör dessutom att hen kan lida av social orättvisa på andras vägnar – även när de berörda själva inte känner den.
En begåvad ung människa är ständigt medveten om hur hen skiljer sig från de flesta jämnåriga. Hen ser det kulturella värdet av att passa in och döljer därför ofta sin begåvning, samtidigt som hen utvecklar alternativa identiteter för att bli socialt accepterad. Hen ställs gång på gång inför dilemmat att välja mellan social acceptans och sina intellektuella behov. Eftersom hen inte kan vara sig själv provar hen olika roller i försök att tillfredsställa både sociala och intellektuella behov – men utan att utveckla sin verkliga identitet.
Vägen till självkärlek består av flera stadier: självmedvetenhet, att hitta likasinnade, att känna sig accepterad och förstådd av andra, att acceptera sig själv samt att se och uppskatta andras olikheter. Begåvade unga som hämmas i denna utveckling – frustrerade i sökandet efter likasinnade och efter att bli förstådda – drabbas lätt av en därav följande depression.
Av naturen ägnar sig kognitivt begåvade ofta åt filosofiska och moraliska funderingar. Att se problem som kräver lösningar men inte kunna påverka lösningen skapar känslor av maktlöshet, som med tiden kan växa till hopplöshet och nedstämdhet.
Till skillnad från idrottare, vars skicklighet vi firar offentligt, eller vackra människor, som vi hyllar med tävlingar och kronor, firar vi sällan den intellektuellt briljanta för sina olikheter. Studier visar att begåvade barn självmant utvecklar kreativa och intellektuella områden, men att de behöver hjälp att nå social och emotionell acceptans – genom att andra aktivt väljer att acceptera och uppmuntra deras olikheter.
Begåvade unga behöver inte bara intellektuell stimulans utan också emotionellt stöd. Föräldrar, lärare och mentorer kan göra stor skillnad genom att skapa trygga miljöer där barnet får vara sig självt, träffa likasinnade och få sina olikheter bekräftade snarare än dolda. Tidigt stöd från en psykolog eller kurator med erfarenhet av hög begåvning kan dessutom förebygga att existentiell ångest och perfektionism utvecklas till depression.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online