Depression efter dödsfall – när sorgen övergår i sjukdom

Sorg och depression – två olika reaktioner

Att sörja en älskad människas död är en av livets mest intensiva emotionella upplevelser. Den akuta fasen av sorgereaktionen kan pågå i veckor eller månader, medan det kan ta hela livet att helt bearbeta känslorna kring den avlidne och omständigheterna kring dödsfallet. Längtan och vemod återkommer ofta periodvis – vid högtider, livets milstolpar eller när en ny förlust drabbar.

Vår kultur förväntar sig att sorg och depression delar vissa symtom. Men om den sörjande inte lyckas rikta fokus mot vardagen och planera framåt i livet kan det röra sig om klinisk depression som kräver professionellt stöd.

Teorin om de fem sorgfaserna

Psykiatern Elisabeth Kübler-Ross är berömd för att ha beskrivit fem stadier i sorgeprocessen:

• Förnekelse: Den sörjande verkar oförmögen att begripa att döden är verklig.
• Vrede: Intensiv ilska uppstår – riktad mot en själv, specifika personer, omständigheter eller världen i allmänhet.
• Förhandling: Den sörjande försöker sluta "avtal", oftast med en högre makt, för att få tillbaka den förlorade personen.
• Depression: Djup sorg infinner sig när det klarnar att döden är permanent och inte kan göras ogjord.
• Acceptans: Förlusten och dess innebörd accepteras, och den sörjande kan börja bygga upp sitt liv på nytt.

Betraktelser: Sorgen ser olika ut i olika åldrar

Alla sörjande går inte igenom alla dessa faser, och många återvänder till tidigare stadier flera gånger under processen. Sorgen tar dessutom olika form beroende på ålder och omständigheterna kring förlusten.

Ett sörjande femårigt barn kan backa i sin utveckling och visa beteenden som tummsugning eller sämre blåskontroll. Eftersom barn i den åldern är mycket egocentriska kan de tro att de själva orsakade döden. Förlorar barnet en vårdnadshavare måste det dessutom hantera många sekundära förluster, som omsorgen, de dagliga rutinerna eller den ekonomiska tryggheten.

För äldre människor kan sorgen väcka existentiella frågor, exempelvis oro inför den egna dödligheten eller starka känslor av ensamhet. Komplikationer i sorgen kan uppstå när det saknas utrymme att utforska dessa teman.

Komplikationer kan också uppstå när människor ska förlika sig med ett oväntat eller våldsamt dödsfall.

Diagnos: När är det depression?

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV-TR), som ofta betraktas som fagrets bibel, kännetecknas depression av bland annat följande symtom: nedstämdhet, minskat intresse för aktiviteter, betydande förändringar i vikt, sömn och koncentrationsförmåga, trötthet, psykomotorisk agitation, känslor av hopplöshet, hjälplöshet och värdelöshet samt återkommande tankar på döden.

DSM anger dock att om de depressiva symtomen börjar inom två månader efter en närståendes död ska diagnosen depression inte ställas. Att ha depressiva symtom är alltså ett normalt svar för en person som nyligen förlorat en närstående.

Konsekvenser: När sorgen kompliceras

En sörjande drabbas av klinisk depression när de depressiva symtomen består över tid och kraftigt försämrar förmågan att delta i och njuta av det normala livet. Personen kan känna att livet inte är värt att leva utan den avlidne och få suicidtankar. Det kan kännas omöjligt att släppa längtan efter att vara nära den avlidne, och efter ett traumatiskt dödsfall kan intrusiv vrede eller rädsla fortsätta att dyka upp.

Denna långvariga och komplicerade sorg kan påverka en persons liv enormt – med negativa konsekvenser för karriär och relationer, medan positiva händelser skymms av sorg och hopplöshet.

Lösning: Sorgestöd och terapi

Sorgestöd hjälper både de som rör sig genom de fem sorgfaserna på ett okomplicerat sätt och de som fastnat i dem. Sorgeterapi innebär att berätta historien om dödsfallet flera gånger, uttrycka de negativa tankar och känslor som hör samman med döden, bearbeta irrationella föreställningar och lära sig att släppa fram positiva känslor utan skuldkänslor.

Sorgestöd kan ges individuellt eller tillsammans med andra som befinner sig i en liknande situation. Det kan också ge möjlighet att utforska existentiella och andliga teman på vägen mot att acceptera förlusten.