Coynes interpersonella teori om depression – när sökandet efter stöd slår bakut

Vad säger Coynes interpersonella modell?

Coynes interpersonella modell beskriver de processer genom vilka en person som drabbats av depression försöker återupprätta sin självkänsla via sin sociala omgivning – inklusive en eventuell försoning med den. Teorin visar samtidigt hur denna process ofta slår bakut, när omgivningen i stället väljer att avvisa personen.

Typiska symtom på depression – hjälplöshet, social tillbakadragenhet, irritabilitet och hopplöshet – utlöses enligt modellen oftast av stressande livshändelser, särskilt avbrott i nära relationer. Oavsett vilken form av depression det rör sig om är det viktigt att söka professionell hjälp.

1. Initialt socialt accepterande

Omgivningens första reaktion på den deprimerade personen är vanligtvis omsorg, stöd och acceptans. Ironiskt nog leder just detta positiva bemötande, enligt teorin, till en förstärkning av det depressiva beteendet.

2. Tvivel på andras omsorg

I nästa steg börjar den deprimerade personen ifrågasätta om människorna runt omkring verkligen bryr sig. Hen frågar sig själv om omsorgen uttrycks för att andra genuint vill stötta – eller om den snarare är en reaktion som hen själv har framkallat genom sitt eget beteende.

3. Självkänslan står i centrum

Enligt Coyne handlar den deprimerades tvivel på ett djupare plan om bristande självkänsla. Genom att väcka frågan om andras omsorg är äkta söker personen i grunden bekräftelse på att hen faktiskt förtjänar stödet.

4. Fientlighet och avvisning från omgivningen

När dessa beteenden fortsätter över tid uppstår i regel två olika typer av reaktioner från omgivningen. Gemensamt för båda är fientliga känslor och agg mot den deprimerade personen – men individerna skiljer sig åt i hur de uttrycker dem:

• Aktiv avvisning: Personen håller sig på avstånd, ibland genom undanflykter som inte alltid är ärliga ("Å, ikväll? Jag ska bada hunden.").
• Oäkta stöd: Av skuldkänslor fortsätter personen att visa stöd, men utan att det är uppriktigt menat.

5. Den deprimerades reaktion

Oavsett om omgivningen hittar på ursäkter för att slippa umgänge, avvisar personen rent ut eller fortsätter att ge insincerert stöd blir resultatet detsamma: den deprimerade personens osäkra beteende består. En avvisning sänker självkänslan – men även det falska stödet gör det, eftersom personen känner igen att båda reaktionerna bottnar i agg och fientlighet.

Variabler och kritik mot teorin

Hur stark avvisningen blir kan också spegla andra faktorer, exempelvis kön, attraktivitet, självkänsla (och hur mycket den påverkats av depressionen), hur länge depressionen varat samt relationens längd och djup.

Att deprimerade personer ofta avvisas av sin omgivning på grund av ett överdrivet sökande efter bekräftelse är vida accepterat. Alla delar dock inte uppfattningen att det alltid är omgivningens fientlighet och agg som ligger bakom. Ett alternativt argument är att avvisningen snarare beror på personens bristande sociala färdigheter än på negativa känslor hos andra.