Lexapro eller Paxil: Jämförelse av biverkningar

Paxil (paroxetin) och Lexapro (escitalopram) tillhör gruppen selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och används främst för att behandla svår depression. En låg nivå av serotonin – en signalsubstans i hjärnan som reglerar humör – anses vara en bidragande orsak till depression. SSRI-preparat verkar genom att öka mängden tillgängligt serotonin i hjärnan, vilket med tiden kan lindra depressiva symtom.

Interaktioner

Paroxetin och escitalopram får aldrig kombineras med monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare), eftersom kombinationen medför en hög risk för en potentiellt livshotande reaktion, kallad serotonergt syndrom. Dessutom kan samtidig användning av paroxetin eller escitalopram tillsammans med blodförtunnande läkemedel som warfarin öka risken för blödningar, exempelvis rektalblödning. Informera alltid din läkare om alla läkemedel du tar innan behandling påbörjas.

Vanliga biverkningar

Både paroxetin och escitalopram kan orsaka biverkningar som är gemensamma för hela SSRI-gruppen. De vanligaste är:

• Muntorrhet
• Viktökning
• Högt blodtryck (hypertoni)
• Huvudvärk
• Sömnlöshet
• Trötthet
• Mag- och tarmbesvär, såsom illamående och diarré
• Sexuell dysfunktion

Sexuell dysfunktion

En viktig skillnad mellan de två preparaten är att paroxetin ger upphov till sexuell dysfunktion betydligt oftare än escitalopram. Symtomen kan omfatta minskad libido, svårigheter att nå orgasm samt erektionsproblem hos män. Patienter som upplever dessa besvär bör diskutera dem med sin läkare, eftersom dosjustering eller byte av läkemedel ibland kan hjälpa.

Utsättningssyndrom

Om behandlingen med paroxetin eller escitalopram avbryts plötsligt kan ett utsättningssyndrom uppstå. Paroxetin är särskilt känt för detta – både förekomsten av utsättningssymtom och deras svårighetsgrad är oftast större än vid andra SSRI-preparat, däribland escitalopram.

Typiska symtom på utsättningssyndrom inkluderar:

• Yrsel och balansrubbningar
• Dålig koordination
• Trötthet
• Stickningar, brännande känsla eller "elchocksliknande" sensationer i kroppen
• Suddig syn
• Sömnlöshet

Därför bör behandlingen alltid trappas ned gradvis under överinseende av läkare, aldrig avbrytas hastigt.

Alternativa behandlingar

Om paroxetin eller escitalopram visar sig vara ineffektiva eller inte tolereras väl finns det flera andra läkemedelsgrupper att överväga:

• SNRI (serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare), exempelvis venlafaxin och duloxetin
• NaSSA, exempelvis mirtazapin och mianserin
• NRI (noradrenalinåterupptagshämmare), exempelvis atomoxetin och mazindol
• Tricykliska antidepressiva, exempelvis amitriptylin och doxepin
• Bupropion, som verkar via noradrenalin och dopamin

Sammanfattning

Både Lexapro och Paxil är effektiva SSRI-preparat mot depression, men de skiljer sig åt när det gäller biverkningsprofilen. Escitalopram tenderar att ge färre sexuella biverkningar och ett mildare utsättningssyndrom, medan paroxetin kan vara mer benäget att orsaka dessa problem. Valet av läkemedel bör alltid göras individuellt tillsammans med en läkare, utifrån patientens symtom, sjukdomshistoria och tidigare erfarenheter av behandling.