Depression och demens är båda allvarliga tillstånd som kan vara svåra att skilja åt, särskilt hos äldre människor. Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till demens hos personer 65 år och äldre. Samtidigt är depression också vanligt förekommande i hög ålder och kan ge symtom som påminner starkt om demens. Även om noggranna tester kan avgöra om en patient lider av demens eller depression, finns det både skillnader och likheter mellan tillstånden – bland annat när det gäller kognitiva symtom, språk- och motorikproblem samt beteendeförändringar.
När depression diskuteras handlar det oftast om olika former av humörstörningar. Några vanliga typer är egentlig depression (svår depressiv episod), säongsberoende depression, dystymi och bipolär sjukdom. Alla fyra har sina egna karaktärsdrag, men gemensamt för dem är att de yttrar sig genom de humörförändringar som kännetecknar deprimerade personer.
Det finns även flera typer av demens. De tre huvudkategorierna är:
Demens som beror på en sjukdom i hjärnan, exempelvis Alzheimers sjukdom.
Demens som orsakas av en annan sjukdom eller skada. Huvudskador, multipel skleros, stroke och hiv/aids är vanliga tillstånd som kan leda till sekundär demens.
Ett tillstånd där patientens symtom liknar verklig demens, men i själva verket orsakas av något annat – till exempel en depression.
Det finns flera anledningar till att det kan vara förvirrande att skilja demens från depression. För det första är kognitiva nedsättningar vanliga vid båda tillstånden. Minnesproblem, som svårigheter att minnas enkla händelser, kan störa en persons vardag och relationer. För det andra kan det vara extra svårt att skilja depression från demens hos äldre, eftersom den uttalade humörpåverkan som brukar ses hos deprimerade ofta är mindre tydlig i högre ålder, medan sådan humörpåverkan inte är lika framträdande vid demenssjukdomar.
När det gäller språk och motorik finns en tydlig skillnad mellan demens och depression. Personer med demens får ofta lindriga till svåra motoriska och språkliga problem som förvärras allt eftersom sjukdomen utvecklas. Det kan exempelvis bli svårt att minnas enkla ord som "penna", och det är vanligt att fel ord används i talet. Dessutom kan en person med demens ha svårt att komma ihåg hur man utför rutinuppgifter, som att knyta skorna eller ta på sig en tröja.
Deprimerade personer har däremot inte samma språk- och motorikproblem som personer med demens. Även om depression kan göra talet och rörelserna långsammare är språk- och motorikförmågan oftast helt normal.
Det finns tydliga beteendeskillnader mellan personer med demens och personer med depression. Vid depression läggs ofta en konstant negativ ton över händelser och situationer i vardagen, till exempel över de minnesluckor som kan uppstå. Personer med demens försöker däremot ofta dölja sina minnesluckor eller hitta ursäkter för dem i stället för att tolka dem negativt. Att dölja minnesproblem är särskilt vanligt i tidiga stadier av demens, när personen kan befinna sig i ett slags förnekelse.
Behandlingen av depression och demens skiljer sig åt beroende på vilken typ av störning eller sjukdom det rör sig om. Depression behandlas vanligtvis med en kombination av antidepressiva läkemedel och psykoterapi.
Vissa former av demens går att behandla, medan andra inte gör det. Vid behandlingsbar demens som orsakas av exempelvis en infektion eller hydrocephalus kan rätt terapi ofta bota tillståndet. Vid progressiva demenssjukdomar, som de som orsakas av Alzheimers sjukdom, finns mediciner som kan lindra vissa symtom – men ingen botande behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online