Depersonalisation är ett relativt vanligt symtom vid depression och en starkt obehaglig upplevelse som många tycker är svår att sätta ord på. Även om det kan kännas skrämmande och obegripligt är dessa erfarenheter långt ifrån ovanliga – särskilt för den som nyligen genomgått något traumatiskt. I den här artikeln reder vi ut vad depersonalisation innebär, hur den skiljer sig från depersonaliseringssyndrom samt vad som utlöser upplevelsen i samband med ett underliggande tillstånd som depression.
Depersonalisation är ett tillstånd där en person känner sig distanserad från eller på något sätt skild från sin egen kropp. Känslan beskrivs ofta som att man "svävar eller hovrar" ovanför sin kropp, oförmögen att uppleva känslor eller tankar som vanligt. Det liknar att betrakta sig själv från utsidan, som i en dröm – personen känner ingen direkt koppling till de händelser som utspelar sig runt omkring hen.
När depersonalisation uppstår som symtom på en annan störning, exempelvis depression, rapporterar cirka 20 till 40 procent av befolkningen att de haft tillfälliga upplevelser av detta slag. De övergående episoderna beror oftast på en befintlig sjukdom eller funktionsnedsättning. Ungefär 2 procent av befolkningen uppger dock återkommande eller bestående upplevelser av depersonalisation.
Flyktiga episoder av depersonalisation hänger ofta samman med ett underliggande tillstånd som depression. Korta upplevelser kan också utlösas av en allvarlig händelse där personen känner sig akut hotad, eller till följd av drogpåverkan. Depression och depersonalisation påverkar varandra ömsesidigt; många av depressionens symtom kan utlösa depersonalisation, samtidigt som depression är en vanligt rapporterad följd av själva upplevelsen. Är depersonalisationen ihållande, varar längre än några korta stunder eller återkommer utan koppling till något underliggande tillstånd, kan en medicinsk utredning behövas för att utesluta depersonaliseringssyndrom.
Vid övergående episoder av depersonalisation krävs oftast ingen omedelbar behandling. När tillståndet framträder som ett symtom på depression kan behandling av själva depressionen i många fall lösa problemet. Den tillfälliga upplevelsen orsakar vanligtvis endast begränsat lidande, och de flesta patienter mår bättre när de specifika utlösande faktorerna åtgärdas. Depersonalisation kan även hanteras med någon form av psykoterapi, även om sådan inte alltid är nödvändig för att behandla upplevelsen.
Symtom på depression kan omfatta sömnlöshet eller överdriven sömnighet – båda två välkända utlösare av depersonalisation. Andra tecken på depression är apati, okontrollerad gråt eller irritabilitet, svårigheter att koncentrera sig samt oavsiktlig viktuppgång eller viktminskning. Ett symtom som aldrig får förbises är suicidtankar. Upplever du suicidtankar eller suicidbeteende ska du omedelbart söka hjälp hos vårdpersonal eller ringa Sveriges nationella hjälplinje 1177 för vägledning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online