Litium är ett av flera läkemedel som används vid behandling av depression. Även om det ofta är en effektiv behandling är risken för biverkningar betydande. Innan rätt dosering hittats kan patienten uppleva förändringar i centrala nervsystemets funktion samt påverkan på njurarna. Regelbundna kontroller av litiumnivåerna i blodet är därför nödvändiga för att fastställa en säker och verksam dos.
Litium förskrivs framför allt vid bipolär sjukdom (tidigare kallad manisk-depressiv sjukdom), men används även som stödbehandling vid depression, särskilt när andra läkemedel inte gett tillräcklig effekt. Läkemedlet finns som tabletter, kapslar eller sirap. Doseringen anpassas efter den enskilda personens kroppskemi, och rätt mängd bestäms utifrån koncentrationen av litium i blodet. Det är vanligt att dosen behöver justeras flera gånger innan rätt nivå hittas. Vuxna behöver i genomsnitt 300–400 milligram, taget två till tre gånger per dag.
Den vanligaste formen av läkemedlet är litiumkarbonat. Litium har en kraftfull kemisk effekt på kroppen och bär en positiv laddning, liknande grundämnena natrium och kalium. Effekterna sker på cellnivå – natrium, kalium och kalcium spelar alla avgörande roller för cellernas funktion. Litium interagerar med kemiska ämnen både inuti och utanför cellerna och påverkar därmed direkt cellfunktionerna. Personer som tar litium mot depression brukar börja känna av läkemedlets effekter inom ungefär en vecka, men den fulla effekten infinner sig först efter två till tre veckor.
Ett område där litiumets biverkningar blir särskilt påtagliga är centrala nervsystemet (CNS). I CNS-celler fungerar signalsubstanser (neurotransmittorer) som budbärare som förmedlar nervimpulser genom hela kroppen. Obalanser i signalsubstanserna förekommer hos personer med depressionssymtom. Litium verkar genom att påverka dessa kemiska reaktioner och skapa en mer balanserad kemi i kroppen. Tills rätt dos hittats kan dock biverkningar som handdarrningar, förändrad hjärtfrekvens, sömnstörningar och yrsel uppstå.
Eftersom litium påverkar cellfunktionen och därmed natrium- och kaliumnivåerna i kroppen är vissa biverkningar kopplade till njurarnas arbete. Ett tillstånd som kallas nefrogén diabetes insipidus är en vanlig effekt som drabbar så många som 50 procent av dem som börjar ta litium. Vid detta tillstånd förlorar njurarna förmågan att spara på vätska. Symtomen är täta urineringar av utspädd, vattnig urin samt ett överdrivet stort vätskeintag. Effekterna går tillbaka när personen slutar med litium, men de kan kvarstå i upp till ett år därefter.
Även läkemedelsinteraktioner är något att tänka på. Antiinflammatoriska läkemedel som naproxen, ibuprofen och indometacin kan försämra njurarnas förmåga att utsöndra litium, vilket leder till förhöjda blodnivåer och fler biverkningar.
Den allvarligaste biverkningen av litiumbehandling är risken för toxiska nivåer i blodet (litiumförgiftning). Symtom på detta är sluddrigt tal, förvirring, koma, aptitlöshet och trötthet. Den som står på litium behöver därför regelbundna blodprover för att säkerställa att nivåerna inte är toxiska. Att hitta rätt dos innebär att blodvärdena ska ligga strax under den toxiska nivån – detta kallas den terapeutiska dosen, där litium är som mest effektivt mot depressionsbesvären. Det är därför inte ovanligt att flera justeringar krävs innan rätt dosering hittats.
Litiums påverkan på cellnivå kan också påverka natriumbalansen samt kroppens vätskebehov. Aktiviteter som gör att kroppen förlorar vätska eller salt, exempelvis intensiv träning eller sjukdom med feber, kan öka risken för ytterligare biverkningar. God vätskebalans är därför avgörande vid motionering och vid sjukdom som belastar kroppen.
Kontakta vården omgående om du upplever symtom som kan tyda på litiumförgiftning, exempelvis kraftiga darrningar, sluddrigt tal, förvirring eller onormal trötthet. Ta alltid med en aktuell lista över dina läkemedel vid läkarbesök, särskilt om du använder receptfria smärtstillande antiinflammatoriska preparat, eftersom dessa kan påverka litiumnivåerna i blodet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online