Läkemedel som används för att behandla ångest och/eller depression utgör endast en del av behandlingen av tillståndet och kan ha allvarliga biverkningar. Vissa av dessa preparat kan dessutom vara fysiskt beroendeframkallande, vilket innebär att fördelarna alltid måste vägas noggrant mot riskerna. De bör tas under läkares överinseende och helst i kombination med psykoterapi för att ge bäst effekt. Läkemedlen botar inte grundproblemet, men de kan hjälpa till att lindra många av symtomen.
Denna läkemedelsklass har utvecklats relativt nyligen och är idag den mest använda. Gruppen omfattar citalopram (Celexa), escitalopram (Lexapro), fluoxetin (Prozac), fluvoxamin (Luvox), paroxetin (Paxil) och sertralin (Zoloft). Dessa påverkar serotoninnivåerna i hjärnan, vilket i sin tur påverkar humöret samt ett flertal andra kroppsfunktioner.
Biverkningar inkluderar illamående eller förändringar i aptit och matsmältning, sömnproblem, minskad sexlust, oro eller rastlöshet, yrsel, darrningar och huvudvärk. Abstinensbesvär kan bli kraftiga om medicinen avslutas för plötsligt, därför bör doseringen alltid trappas ned tillsammans med en läkare.
Dessa läkemedel påverkar olika kombinationer av signalsubstanserna serotonin, noradrenalin och dopamin. Även detta är relativt nyutvecklade preparat. Hit hör bupropion (Wellbutrin), duloxetin (Cymbalta), mirtazapin (Remeron), nefazodon (Serzone), trazodon (Desyrel) och venlafaxin (Effexor).
Biverkningar kan vara illamående, viktuppgång eller viktnedgång, nervositet, dåsighet, yrsel, torr mun och suddig syn. Bupropion bör inte användas av personer som är benägna att få krampanfall. Dessa läkemedel får inte kombineras med MAO-hämmare, eftersom det finns risk för allvarliga eller potentiellt livshotande reaktioner.
Detta är en äldre klass av antidepressiva läkemedel med fler biverkningar än både SSRI-preparat och atypiska antidepressiva. MAO-hämmare omfattar isokarboxazid (Marplan), fenelzin (Nardil), selegilin (Emsam) och tranylcypromin (Parnate). Enzymet monoaminoxidas bryter normalt ner signalsubstanser som serotonin, dopamin och noradrenalin i hjärnan, varför dessa hämmare hjälper till att höja deras nivåer.
Bland biverkningarna finns viktuppgång eller aptitproblem, minskad sexlust, sömnsvårigheter, yrsel, torr mun, suddig syn, högt blodtryck, oregelbunden hjärtrytm, muskelryckningar och rastlöshet. Läkemedlen kan även interagera farligt – i värsta fall livshotande – med andra mediciner och med vissa livsmedel, exempelvis produkter som innehåller tyramin som mogna ostar och rökt kött.
Dessa antidepressiva var bland de första som utvecklades för att behandla depression och har använts sedan tidigt 1950-tal. De verkar som serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), men påverkar vanligtvis inte dopaminnivåerna. Hit hör amitriptylin, amoxapin (Asendin), desipramin (Norpramin), doxepin (Sinequan), imipramin (Tofranil), maprotilin, nortriptylin (Aventyl, Pamelor), protriptylin (Vivactil) och trimipramin (Surmontil).
Biverkningar inkluderar mag- och matsmältningsbesvär, lågt blodtryck, viktuppgång, sexualproblem, förvirring, trötthet, svårigheter att urinera, torr mun, suddig syn, darrningar, svettningar och nedsatt kognitiv förmåga.
Dessa läkemedel kan ta allt från tre till åtta veckor innan de börjar ge full effekt. Det är därför vanligt att man behöver prova olika preparat under behandlingens gång, om det läkemedel man tar inte ger tillräckligt god effekt eller orsakar oönskade biverkningar.
Hos personer över 65 år kan ytterligare risker uppstå, såsom benvävsförlust, förvirring, minnesproblem och försämrad balans. Läkemedlen är oftast inte godkända för bruk hos personer under 18 år på grund av en ökad suicidrisk. MAO-hämmare och tricykliska antidepressiva förskrivs numera sällan, utom som sista utväg, just på grund av sina biverkningar.
Kom ihåg: Avbryt aldrig en pågående medicinering på egen hand utan att först rådfråga din läkare. Kontakta alltid vården om du upplever kraftiga biverkningar eller om dina symtom förvärras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online