Det finns flera olika typer av läkemedel som används för att behandla depression och minska suicidrisk hos ungdomar. Att träffa en läkare hjälper föräldrar att förstå skillnaderna mellan de många preparat som finns tillgängliga. Psykiatriker – läkare specialiserade på psykisk ohälsa – är ofta bäst lämpade att avgöra vilken medicin som passar en tonåring bäst.
Innan en behandling påbörjas bör en noggrann medicinsk, social och psykologisk bakgrund tas fram. Regelbundna uppföljningsbesök är nödvändiga för att övervaka tillståndet och justera doseringen vid behov. Stödjande psykoterapi rekommenderas ofta i kombination med medicinering för att ge patienten ett så komplett och effektivt behandlingsprogram som möjligt.
De nyaste och vanligaste antidepressiva medlen är selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI. Preparat som Celexa, Lexapro, Prozac, Luvox, Paxil och Zoloft tillhör denna grupp. SSRI verkar genom att stabilisera nivåerna av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Serotonin antas ligga på lägre nivåer än normalt hos personer som lider av depression.
Det finns dock en viktig varning på dessa läkemedels etiketter: hos ungdomar kan medicineringen i vissa fall öka risken för självmordstankar. Detta är en detalj som alltid bör diskuteras med den ordinerande läkaren. Det är viktigt att väga risker mot nytta vid all medicinering – men kom ihåg att behandling av depression faktiskt minskar risken för suicid.
Ofta är läkemedel som Wellbutrin, Cymbalta, Remeron, Serzone, Desyrel och Effexor ett andra alternativ när SSRI inte räcker till. Dessa preparat skiljer sig åt från varandra, men de är alla antidepressiva som aktiverar både serotonin och noradrenalin. De kan rekommenderas om SSRI visat sig ineffektiva eller om biverkningarna inte tolereras väl.
Äldre antidepressiva medel som används mer sällan indelas i tricykliska antidepressiva och monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare). Dessa används främst när nyare preparat inte haft effekt. Nackdelarna är obehagliga biverkningar samt, för MAO-hämmare, krav på särskilda kostrestriktioner.
Stämningsstabilisatorer som Tegretol, Depakote, Lamictal, Trileptal, Topamax och litium kan förskrivas om patienten får en negativ reaktion på antidepressiva medel. En sådan reaktion kan innebära mani-symtom, vilket i sin tur faktiskt kan öka risken för suicid eller destruktivt beteende hos en ungdom.
Om mani uppstår under behandling med antidepressiva medel kan det tyda på att patienten lider av bipolär sjukdom snarare än unipolär depression. Stämningsstabilisatorer är effektiva vid bipolär sjukdom och kan förebygga humörsvängningar, inklusive depressiva perioder. Dessa läkemedel kräver oftast tät uppföljning och regelbundna blodprover för att hålla koncentrationen inom terapeutiskt intervall.
Antipsykotiska läkemedel kan användas som kompletterande behandling vid svår depression och självmordstankar hos ungdomar, när andra läkemedel inte varit tillräckligt effektiva. De atypiska preparaten är nyare än traditionella antipsykotika. Vanliga atypiska antipsykotiska läkemedel är Abilify, Zyprexa, Invega, Seroquel, Risperdal och Geodon.
Patienten behöver inte ha psykotiska symtom, som att höra röster eller se saker som inte finns, för att få detta slags medicin förskrivet. Många läkare använder antipsykotika för att förstärka effekten av ett antidepressivt medel eller en stämningsstabilisator.
Ibland kan ångestdämpande medicin behövas om tonåringen har svår ångest och övriga läkemedel inte ger full effekt. En klass av läkemedel mot ångest är bensodiazepiner, exempelvis Xanax, Klonopin, Valium och Ativan. Dessa preparat har missbrukspotential och kan vara dödliga vid överdos, vilket gör att de kräver noggrann övervakning och täta kontroller.
Vanligare alternativ för ungdomar är BuSpar, Benadryl och Vistaril. Dessa läkemedel saknar bensodiazepinernas gatuvärde och medför betydligt mindre risk för skada.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online