Unipolär depression är en av de vanligaste psykiska störningarna. Tillståndet kallas ofta klinisk eller egentlig depression och ibland även unipolär sjukdom. Termen "unipolär" används för att beskriva ett depressionstillstånd som inte är kopplat till bipolär sjukdom, det vill säga en depression utan perioder av mani.
Med rätt behandling kan personer som lider av unipolär depression leva fullvärdiga och meningsfulla liv med mycket få depressiva besvär. Här går vi igenom orsakerna, symtomen, behandlingsmöjligheterna, riskerna och prognosen.
Unipolär depression kan bero på en rad olika faktorer. Fysiska utlösande faktorer kan exempelvis vara en obalans i signalsubstanserna serotonin, dopamin eller noradrenalin i hjärnan.
I vissa fall har depressionen psykologiska orsaker, bland annat utvecklingsrelaterade faktorer och lågt självförtroende. Den kan också triggas av sociala omständigheter, såsom ekonomiskt utanförskap, fattigdom eller utsatthet för övergrepp.
Symtomen på unipolär depression inkluderar irritabilitet, fysisk utmattning samt starka känslor av förtvivlan, hopplöshet och värdelöshet. Många drabbas även av sömnsvårigheter och apati.
Personer med unipolär depression har ofta svårt att koncentrera sig, upplever nedsatt sexlust och kan beskriva irrationella rädslor – exempelvis dödsångest, rädsla för självmord eller oro för att skada sig själv. Det är inte ovanligt att fobier, tvångstankar eller tvångshandlingar, symtom på ångest- eller stressyndrom samt sexuella problem förekommer samtidigt.
Vilken behandling som passar bäst beror på läkarens bedömning av orsaken. Om orsaken tros vara en kemisk obalans i hjärnan kan antidepressiva läkemedel förskrivas. Är de utlösande faktorerna främst sociala eller psykologiska rekommenderas ofta psykoterapi, exempelvis samtalsterapi eller KBT.
I många fall är en kombination av psykoterapi och antidepressiva läkemedel den mest effektiva lösningen.
Unipolär depression är relativt vanligt förekommande och går i regel bra att behandla. Även om tillståndet kan drabba yngre personer brukar det oftast debutera hos personer mellan 20 och 30 års ålder. Insjuknanden tenderar därefter att minska i åldersgruppen 50 till 60 år.
De största riskerna med obehandlad unipolär depression är självmord samt att personen lever ett långvarigt olyckligt och meningslöst liv. I vissa situationer kan en person med obehandlad depression bli våldsam och utgöra en fara både för sig själv och för andra.
Med rätt behandling minskar dessa risker i princip helt.
Prognosen för personer med obehandlad unipolär depression beror på tillståndets allvarlighetsgrad. Vid lindriga fall är prognosen relativt god, medan den vid svår depression är betydligt sämre om tillståndet lämnas obehandlat.
För de allra flesta behandlade fallen är prognosen utmärkt – behandlingen kan anpassas och varieras tills besvären lindras och livskvaliteten återställs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online