Diabetes insipidus är en sjukdom som påverkar kroppens förmåga att lagra vätska vid uttorkning samt regleringen av urinproduktionen. Alla fyra former av sjukdomen kretsar kring det antidiuretiska hormonet vasopressin, som signalerar till njurarna att minska urinproduktionen när kroppen lider brist på vätska.
Även om orsakerna och behandlingarna varierar är huvudsymtomen vid diabetes insipidus överdriven urinering och kraftig törst. Trots liknande namn har sjukdomen inget samband med diabetes mellitus ("sockersjuka"), som i stället handlar om problem med hormonet insulin.
Central diabetes insipidus uppstår när hypofysen skadas, till exempel av en huvudskada, en operation eller en tumör, vilket gör att körteln inte längre kan producera vasopressin. Tillståndet behandlas oftast med desmopressin, ett syntetiskt framställt alternativ till det naturliga hormonet.
Nefrogen diabetes insipidus beror på en defekt i njurarna, ofta orsakad av njursjukdomar, tricykliska antidepressiva läkemedel eller läkemedlet litium. Vid detta tillstånd är njurarna okänsliga för vasopressin. För att minska urinproduktionen använder läkare därför ofta läkemedlet hydroklortiazid.
Dipsogen diabetes insipidus orsakas av en skada i hypothalamus och ger patienterna en ständig, intensiv törst. Det finns ingen effektiv medicinsk behandling mot denna form, utan tillståndet hanteras i stället genom en saltfattig kost och ett begränsat vattenintag.
Gestationsdiabetes insipidus är en tillfällig form som kan drabba gravida kvinnor. Orsaken är att enzymer som utsöndras från moderkakan bryter ner vasopressinet i kroppen. I de flesta fall förskrivs desmopressin för att lindra besvären under graviditeten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online