Levern spelar en central roll i kroppens omsättning av läkemedel. Mikrosomer är subcellulära fraktioner från levervävnad som används flitigt inom farmakologisk forskning. För att kunna studera mikrosomer, enzymer och läkemedelsinteraktioner krävs specifika arbetsförfaranden, så kallade protokoll.
Det grundläggande protokollet innebär att föreningar tillsätts till mikrosomer, både med och utan en elektronbärare. Prover tas vid förbestämda tidpunkter och centrifugeras därefter. Resultaten med och utan elektronbäraren jämförs sedan med varandra för att utvärdera enzymaktiviteten.
Även om protokollets huvuddrag ofta förblir desamma kan mindre justeringar av enskilda steg ge förbättrade resultat. Resultaten jämförs för att kunna revidera protokollet. I ett experiment varierades exempelvis kraften vid centrifugering. Resultaten visade att en minskad centrifugerkraft ökade renheten hos de isolerade mikrosomerna.
Levercellerna späds normalt ut med en buffertlösning i ett steg som kallas homogenisering. Ett aktivt forskningsområde har varit hur närvaron respektive frånvaron av sackaros i lösningen påverkar resultatet. Studier från Center for Human Toxicology vid University of Utahs institution för farmakologi och toxikologi visar att reduktasaktiviteten ökar när sackaros finns i lösningen. Reduktas är ett enzym som katalyserar organiska reaktioner genom att sänka den aktiveringsenergi som krävs för reaktionen.
Blandningen av cellerna med buffertlösningen utförs genom att skaka röret med lösningen och cellerna för hand. När tio omrörningar används i stället för sex eller åtta ökar reduktasaktiviteten, vilket ger mer tillförlitliga analyser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online