Artificiellt urval är den process där människan medvetet föder upp organismer för att framavla önskade egenskaper. Vi påverkar de genetiska utfallen genom att välja vilka individer som ska para sig och genom att styra själva parningsprocessen – ofta över många generationer. Klassiska exempel är domesticeringen av hunden från vargen samt framavlingen av grödor som vete och majs.
Vid selektiv avel paras organismer som bär på önskade egenskaper ihop med varandra. Ett exempel är bönder som avlar på kor som ger mer mjölk eller höns som lägger större ägg. Över tid blir egenskaperna allt vanligare i populationen.
Inavel innebär att närbesläktade individer, exempelvis syskon eller föräldrar och avkomma, paras med varandra. Detta ökar sannolikheten för att avkomman ärver de önskade egenskaperna, men det medför samtidigt en förhöjd risk för genetiska sjukdomar och nedsatt biologisk mångfald.
Vid utavel korsas individer som inte är nära släkt med varandra. Metoden tillför nytt genetiskt material till populationen, ökar variationen och minskar risken för ärftliga sjukdomar.
Hybridisering betyder att två olika arter eller sorter korsas med varandra. Resultatet kan bli helt nya organismer med önskade egenskaper som inte finns hos någon av förälderarterna, exempelvis tåligare grödor eller kraftigare växthusväxter.
Med hjälp av genteknik manipulerar man en organisms gener direkt. Tekniken kan användas för att införa nya gener, ta bort befintliga gener eller förändra hur gener fungerar – något som traditionell avel inte kan uppnå lika precist eller snabbt.
Genom artificiellt urval har människan skapat en enorm mångfald av organismer med önskade egenskaper, bland annat växter, djur och mikroorganismer. Metoden har dessutom bidragit till att förbättra livskvaliteten genom utveckling av nya läkemedel, näringsrikare livsmedel och värdefulla industriprodukter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online