Vad är Capgras syndrom? Förstå den sällsynta bedrarvanföreställningen

Vad är Capgras syndrom?

Capgras syndrom, även kallat Capgras-vanföreställningen, är en ovanlig neuropsykiatrisk störning där den drabbade är övertygad om att en närstående person – exempelvis en partner, förälder, syskon eller god vän – har ersatts av en bedragare eller dubbelgångare. Bedragaren kan enligt patienten se ut och låta exakt som den äkta personen, men saknar dennes personlighet, minnen och känslor.

Orsaker bakom tillståndet

Vanföreställningen antas bero på skador i hjärnans högra hemisfär, ett område som spelar en central roll för ansiktsigenkänning och emotionell bearbetning. När kopplingen mellan igenkännande och känsla störs kan personen visserligen känna igen ett ansikte, men inte uppleva den välbekanta känslan – vilket kan leda till övertygelsen att det rör sig om en imitation. Tillståndet kan även uppkomma i samband med psykiatriska sjukdomar som schizofreni, samt vid demens och andra neurologiska skador.

Vanliga symtom

• Övertygelsen att en nära vän, familjemedlem eller annan välkänd person har ersatts av en bedragare
• Bedragaren sägs se ut och låta som den äkta personen, men saknar dess personlighet, minnen och känslor
• Den drabbade blir ofta misstänksam och drar sig undan från omgivningen
• Vägran att interagera med personer som misstänks vara bedragare
• Social isolering och problem i relationer med närstående

Konsekvenser för den drabbade och anhöriga

Capgras syndrom kan vara mycket plågsamt, både för personen som lever med vanföreställningen och för dess närstående. Att bli betraktad som en främling eller bedragare av någon man älskar kan skapa djup sorg, frustration och konflikt. Den drabbade kan bli tillbakadragen, misstänksam och vägra umgås med de människor den tror är imitationer, vilket ofta leder till social isolering och svårigheter i relationerna.

Behandling och stöd

Det finns idag ingen botande behandling för Capgras syndrom, men flera åtgärder kan hjälpa till att lindra symtomen och förbättra livskvaliteten. Behandlingen kan innefatta läkemedel, psykoterapi och socialt stöd. En trygg och förstående miljö, där närstående får kunskap om tillståndet och vägledning i hur de bör bemöta den drabbade, är också en viktig del av vården.