Selektiv mutism (SM) är en ångestsyndrom där ett barn konsekvent misslyckas med att tala i specifika sociala situationer (skola, offentliga platser) trots att det talar normalt i bekväma miljöer (hem). Debut typiskt 3–6 år.
Multifaktoriell etiologi
- Temperamentsmässigt: Beteendeinhibition, hög skadundvikande, sensorisk känslighet
- Genetiskt: Familjeanamnes av ångest, SM, social fobi (ärftlighet ~0,4–0,6)
- Miljömässigt: Flerspråkig/immigrantstress, överbeskyttande föräldraskap, trauma, mobbing, skolövergång
- Ångestsyndrom: Social ångestsyndrom (90 %+ komorbiditet), separationsångest, specifika fobier
- Anknytning: Osäker anknytning (ångest-undvikande) → svårighet att lita på andra utanför primära vårdnadshavare
- Neuroutvecklingsmässigt: Tal/språkfördröjning, ASD (skilt från SM men kan samexistera)
Behandling (Tidig intervention kritisk)
- Beteendeterapi: Stimulusfading, shaping, systematisk desensitisering, exponeringshierarkier
- KBT: Kognitiv omstrukturering, hanteringsstrategier
- Skolfokuserad: Nyckelperson, icke-verbala kommunikationsbroar, gradvis verbalisering
- Läkemedel (adjunkt): SSRI (fluoxetin) vid svår/oterapiansvarande fall
- Familjeinvolvering: Minska anpassning, förstärka modigt talande
Prognos god vid tidig behandling; obehandlad SM kan persistera in i tonåren/vuxenlivet.
