Kloning genom cellfusion är en metod för asexuell reproduktion som innebär att DNA:t i ett obefruktat ägg ersätts med DNA från en annan cell. Om kloningen lyckas utvecklas ägget till en organism som är genetiskt identisk med den individ som donerade det nya DNA:t.
Donatorcellen som placeras i äggets cellkärna måste vara pluripotent – det vill säga ha förmågan att utvecklas till alla de celltyper som krävs för att en komplett organism ska kunna bildas. De pluripotenta celler som används vid denna typ av kloning finns i två varianter: embryonala stamceller hämtade från ett växande embryo, samt vuxna stamceller som erhållits från en vuxen organisms ryggmärg, hjärna och bindväv.
Anhängare av kloning genom cellfusion menar att utvecklingen av organismer från stamceller kan öppna vägen för terapeutisk kloning. Terapeutisk kloning innebär att man tar fram en genetisk kopia av en organism som i princip kan användas för att ersätta defekta delar hos den ursprungliga individen.
Den stora teoretiska fördelen med terapeutisk kloning är att risken för organavstötning elimineras. Om en sviktande lever ersätts med en lever som skapats från patientens eget DNA bör kroppen acceptera det nya organet utan problem. Dagens metoder ligger dock långt ifrån några omedelbara kliniska fördelar. Kloner som skapats genom cellfusion tenderar fortfarande att vara instabila, och de flesta uppvisar kortare livslängd än normalt, genetiska defekter och tumörbildning.
Kloning genom cellfusion har också förespråkats som en alternativ metod för människor som lider av reproduktionshinder. Att skapa ett klonat barn skulle möjliggöra för homosexuella par och par som saknar fungerande ägg eller spermier att få ett barn som bär på DNA:t hos en av föräldrarna.
Det är till och med teoretiskt möjligt att klona ett allvarligt sjukt barn, eller att en kvinna efter klimakteriet ändå skulle kunna få biologiska barn. Precis som vid de terapeutiska tillämpningarna är dessa användningsområden dock till stor del speculativa och helt beroende av framtida genombrott inom kloningstekniken. Dessutom väcker reproduktiv kloning omfattande etiska och juridiska frågor som ännu inte har besvarats.
En tredje potentiell tillämpning för kloning genom cellfusion är framställningen av mer nyttiga produktionsdjur. Med ytterligare utveckling av tekniken kan det bli möjligt att direkt återskapa de kor som ger den mest näringsrika mjölken, eller de höns som lägger störst mängd ägg.
Kloning kan också underlätta spridningen av genetiskt modifierade djur med farmaceutiskt värde. Om man exempelvis lyckades framställa en ko som producerar höga halter insulin i sin mjölk, skulle man kunna skapa direkta kloner av just den kon – kloner som då även de skulle ge mjölk med liknande höga insulinnivåer. På så sätt kan en enda lyckad genetisk modifiering snabbt göras tillgängig i större skala.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online