Perifer vaskulär resistens (PVR) är motståndet mot blodflöde i systemiska cirkulationen. Två primära faktorer ökar PVR:
1. Vaskokonstriktion
- Mekanism: Smuskelkontraktion minskar kärlradius, ökar resistens (Poiseuilles lag: R ∝ 1/r⁴).
- Mediatorer:
- Sympatisk aktivering (noradrenalin → α₁-receptorer)
- Angiotensin II
- Vasopressin (ADH)
- Endotelin-1
- Lokala: Tromboxan A₂, serotonin (i skadade kärl)
- Kliniskt: Chock, hypertoni, Raynauds, ergotamin-toxicitet.
2. Ökad blodviskositet
- Definition: Blodets motstånd mot flöde; kvot blodviskositet till plasma viskositet.
- Orsaker:
- Polycytemi (↑ Hkt): Primär (polycytemia vera) eller sekundär (hypoksi, EPO).
- Hyperproteinemi: Multipel myelom (paraproteiner), makroglobulinemi.
- Abnormala celler: Siccellsjukdom, sferocytos, leukemi (högt WBC).
- Dehydrering: Hemokoncentration.
- Effekter: Ökat hjärtarbete, minsvad vävnadperfusion, ökad trombosrisk.
Andra faktorer
- Kärllängd (fast hos vuxna).
- Kärvågstyvhet (ateroskleros, åldrande).
- Turbulent flöde (stenos, anevrysm).
PVR = (MAP – CVP) / CO. Kliniskt uppskattat via SVR (systemisk vaskulär resistens) beräkning.
