Körtelfeber, även kallad infektiös mononukleos eller "mono", är en virusinfektion som i de flesta fall orsakas av Epstein-Barr-viruset (EBV). Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av symtombild, kroppslig undersökning och laboratorieprover. Här går vi igenom hur vården går tillväga för att diagnostisera körtelfeber.
Undersökningen börjar med att läkaren frågar om dina besvär. Vanliga symtom vid körtelfeber är feber, halsont, svullna lymfkörtlar, kraftig trötthet, muskelvärk och ibland hudutslag. Det är viktigt att berätta om alla symtom du upplever, även sådana som kan kännas ovanliga, eftersom det hjälper läkaren att avgöra om ytterligare utredning behövs.
Vid den fysiska undersökningen letar läkaren efter typiska tecken på körtelfeber, exempelvis svullna lymfkörtlar – särskilt på baksidan av halsen – samt svullna tonsiller med vita eller gula beläggningar. Läkaren kan också palpera buken för att kontrollera om mjälten är förstorad, vilket är vanligt vid denna infektion.
Detta är ett snabbtest som kan påvisa antikroppar mot Epstein-Barr-viruset. Det är ett enkelt blodprov som ger snabba svar och kan tyda på en pågående infektion.
Detta prov visar om kroppen har bildat heterofila antikroppar, vilka produceras som svar på en EBV-infektion. Testet är inte lika specifikt som Monospot-testet men kan ändå ge ett snabbt besked.
Ett blodstatus ger en detaljerad bild av blodets celler. Vid körtelfeber ses ofta en ökning av atypiska lymfocyter – en typ av vita blodkroppar som ser annorlunda ut än normala lymfocyter i mikroskop. Förhöjda levervärden är också vanligt och kan stärka misstanken.
Dessa prover påvisar specifika antikroppar mot EBV, bland annat IgM- och IgG-antikroppar. De kan bekräfta en pågående infektion eller visa om du tidigare har varit exponerad för viruset.
Testet detektera EBV-DNA i blod eller saliv och kan bekräfta en aktiv infektion. Det används framför allt i mer komplicerade fall eller hos patienter med nedsatt immunförsvar.
I vissa fall kan bilddiagnostik rekommenderas, exempelvis en ultraljudsundersökning av buken, för att kontrollera om mjälten är förstorad – något som ibland förekommer vid körtelfeber.
Genom att kombinera symtomen, fynden från den kroppsliga undersökningen och resultaten från laboratorieproverna kan läkaren ställa en säker diagnos. Kontakta vården om du misstänker att du har körtelfeber, särskilt om du får kraftiga magbesvär, andningssvårigheter eller symtom som inte förbättras. En korrekt diagnos ger dig rätt vägledning kring behandling, återhämtning och hur du bäst undviker komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online