Mikrosomala antikroppar (anti-LKM1, anti-LC1) riktar sig mot leverns endoplasmatiska reticulum enzymer (cytochrom P450). Förhöjning tyder på autoimmun eller läkemedelsinducerad leverskada – och kräver systematisk utredning.
Huvudetiologier
1. Autoimmun hepatit (AIH) typ 2
- Anti-LKM1 (CYP2D6) – klassisk; pediatrisk/ung kvinna predominans
- Anti-LC1 (formiminotransferas cyklodeaminas) – ofta samtidig
- Högt IgG, interface hepatit på biopsi. Svarar på steroider/azatioprin.
2. Läkemedelsinducerad leverskada (DILI)
- Läkemedel som metaboliseras av CYP2D6/2C9/3A4 kan bilda hapten-proteinkomplex → autoantikroppar
- Vanliga skyldiga: nitrofurantoin, minocyclin, hydralazin, isoniazid, metyldopa, statiner, antikonvulsiva (fenytoin, karbamazepin), checkpoint-hämmare
- Upplösning efter avlägsnande (månader)
3. Kronisk hepatit C (historisk)
Anti-LKM1 ses i 10–20% av HCV (genotyp 1); mindre relevant i DAA-era.
4. Andra autoimmun/överlappssyndrom
- Primär biliär kolangit (PBC), primär skleroserande kolangit (PSC), överlappssyndrom
5. Genetisk/Metabolisk
- Wilsons sjukdom, alfa-1-antitrypsinbrist kan ha autoantikroppar
Diagnostiskt tillvägagångssätt
- Bekräfta förhöjning (titer, specificitet)
- Uteslut viral hepatit (A/B/C/E), alkohol, NAFLD, läkemedel
- Leverbiopsi om AIH misstänks (interface hepatit, plasmacyter)
- Förenklat AIH-poängsystem (IAIHG)
Behandling
- AIH: Prednison ± azatioprin → remission, sedan tapering till underhåll
- DILI: Avsätt skadligt läkemedel; steroider om allvarligt (Hys kriterier)
- Övervaka LFTs, IgG, antikroppar kv3–6 mån
Isolerade lågtitrade mikrosomala antikroppar kan vara incidentella. Korrelera med klinisk bild.
