Meiotiska fel producerer aneuploida könsceller, vilket leder till infertilitet, missfall eller genetiska syndrom.
Huvudfelt Typer
- Non-disjunction (Meios I eller II): Homologa (MI) eller systerkromatider (MII) misslyckas att separera → trisomi (extra kromosom) eller monosomi (saknad kromosom). Downs syndrom (trisomi 21) härstammar oftast från ett mödra MI-fel.
- Rekombinationsdefekter: Frånvarande eller otillräckliga crossing-overs förhindrar homolog justering → non-disjunction. Överdriven eller ektopiska crossing-overs → deletioner, dupliceringar, translocationer.
- DNA-replikation/reparationsfel: Mutationer, kromosomala brott → strukturella varianter.
- Spindeldefekter: Missjustering, efterhinkande kromosomer → aneuploidi.
- Checkpoint-fel: Spindelmonterings-checkpoint (SAC) override → anafas trots fel.
- Miljöfaktorer: Strålning, kemikalier → DNA-skada → felaktig reparation.
Konsekvenser
- Embryonalt lethalitet (flesta aneuploidier)
- Livskraftiga aneuploidier: Trisomi 21, 18, 13; kromosomvariationer (XXX, XXY, XYY, XO)
- Mosaicism (post-zygotiskt fel) → mildare fenotyper
Möderns ålder är starkast riskfaktor för non-disjunction p.g.a. kohesinförlust över tid.