Enligt Dr. William Sheil Jr. är gikt en sjukdom som orsakas av för höga halter av urinsyra i blodet. Urinsyran gör att små uratkristaller avsätts i kroppen, främst i lederna. När dessa kristaller bildas i lederna uppstår återkommande attacker av artrit.
Kronisk gikt kan också leda till att avlagringarna härdar i lederna, vilket i sin tur gör att lederna successivt bryts ned. Sjukdomen kan dessutom försämra njurfunktionen och i vissa fall till och med leda till njursten.
Män drabbas oftare av gikt än kvinnor, och skillnaden kan delvis förklaras av psykologiska mönster kring vårdssökande. Kvinnor tenderar att kontakta läkare oftare än män, vilket innebär att tecken på gikt upptäcks tidigare. Män söker vård mer sällan och diagnostiseras därför ofta senare i sjukdomsförloppet – de får därmed i regel svårare besvär än kvinnor när diagnosen väl ställs.
Enligt Mayo Clinic finns det inget bevisat samband mellan stress eller andra psykiska problem och orsakerna till gikt. Sjukdomen hänger istället direkt samman med livsstilsfaktorer som övervikt och alkoholkonsumtion, samt med ärftlighet – risken ökar om en familjemedlem tidigare haft gikt.
Den vanligaste platsen för gikt är lederna i den stora tån. När tån drabbas av giktartrit kallas tillståndet podagra. Även knän, handleder, fingrar, armbågar och anklar är vanligt förekommande områden.
Typiska symtom vid en giktattack är snabbt insättande smärta, värme, svullnad, rodnad och ömhet i det drabbade området. Attackerna kan vara över inom några timmar, men kan också pågå i flera dagar i sträck.
Gikt misstänks ofta när patienter berättar för sin läkare om återkommande artritattacker i tår, knän eller anklar. Det mest tillförlitliga testet för att fastställa diagnosen är ledpunktion (artrocentes) – provet anses positivt om urinsyrakristaller påvisas.
Undersökningen utförs vanligtvis på läkarmottagning under lokalbedövning. Med en steril spruta och kanyl tar läkaren ut vätska från det inflammerade området, och vätskan analyseras sedan med avseende på urinsyrahalt, kristaller och eventuell infektion. Behandlingen av symtomen kan dock sättas in även utan att ett sådant test genomförts.
Första prioriteringen är att dämpa inflammationen, vilket vanligen görs med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) såsom indometacin (Indocin) och naproxen (Naprosyn). Smärtan kan lindras med paracetamol.
Att förebygga framtida attacker är minst lika viktigt. Det innebär att:
Kostomläggning spelar också en roll: att utesluta skaldjur samt organkött som lever, njure och bräss hjälper till att sänka urinsyranivåerna. Viktminskning och att bibehålla en hälsosam vikt minskar risken för nya attacker, liksom regelbunden motion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online