Även om Neisseria gonorrhoeae fortfarande är behandlingsbart, uppstår behandlingsmisslyckanden och hotar gonorrekontrollen globalt. Att förstå orsakerna och lämpligt svar är kritiskt för kliniker och folkhälsa.
Orsaker till behandlingsmisslyckande
- Antibiotikaresistens (AMR): N. gonorrhoeae har utvecklat resistens mot varje antibiotikaklass som använts (penicilliner, tetracykliner, fluorokinoloner, cefixim). Nuvarande dubbelterapi (ceftriaxon 500 mg IM + azitromycin 1 g oral) är det sista pålitliga regimet. Resistens mot ceftriaxon uppstår (Japan, Europa, USA).
- Reinfektion: Sex med obehandlade eller nya infekterade partners. Partnernotifiering och behandling är kritiska.
- Otillräcklig behandling: Fel läkemedel, dos, väg; icke-adherens; monoterapi (kontraindicerad).
- Värdfaktorer: HIV med lågt CD4, immunsuppression, anatomiska platser med dålig läkemedelspenetration (farynx).
Konsekvenser
- Bestående/återkommande uretrit, cervicit, faringit, proktit.
- Ascendensinfektion: PID (kvinnor), epididymit (män) → infertilitet, extrauterin graviditet, kronisk bäcken smärta.
- Disseminerad gonokockinfektion (DGI): septisk artrit, dermatit, tenosynovit, sällan endokardit/meningit.
- Förstärkt HIV-överföring.
Prevention och svar
- Dubbelterapiadherens: Ceftriaxon 500 mg IM (1 g om ≥150 kg) + azitromycin 1 g PO (eller doxycyklin 100 mg 2×/dygn × 7 dagar vid azitromycinallergi).
- Kontrollprov: NAAT vid 7–14 dagar för faringeal infektion; annars om symtom kvarstår.
- Partnerbehandling: Expedited partner therapy (EPT) där lagligt.
- Övervakning: GISP (Gonococcal Isolate Surveillance Project) övervakar resistenstrender.
- Nya medel: Zoliflodacin, gepotidacin i sent stadieutveckling.
