Syftet med kliniska riktlinjer för hypertoni är att ge vårdpersonal och patienter en gemensam metodik för att hantera alla aspekter av högt blodtryck – från diagnos till behandling och förebyggande av återfall. Riktlinjerna ska täcka hela sjukdomsbilden och underlätta för vårdgivare att vårda och behandla patienter på ett strukturerat och effektivt sätt.
Hypertoni spelar en central roll i utvecklingen av hjärt-kärlsjukdomar, njursjukdomar och stroke. Flera riskfaktorer som predisponerar för högt blodtryck har identifierats:
Genom att förändra dessa livsstilsfaktorer – med stöd av samhällsinsatser och hälsoupplysning – kan debut av hypertoni förebyggas eller fördröjas avsevärt.
Målet med hypertonibehandling är att sänka blodtrycket till under 140/90 mm Hg. Hos patienter med diabetes eller njursjukdom är målet ofta ännu lägre, under 130/90 mm Hg.
Normalt blodtryck hos vuxna ligger på 120/80 mm Hg eller lägre. Klassificeringen ser ut som följer:
Klassificeringen baseras på två eller flera blodtrycksmätningar i sittande position vid två eller flera besök. Det är viktigt att komma ihåg att prehypertoni inte är en sjukdom i sig, utan en varningsnivå som signalerar en ökad framtida risk.
En grundlig utredning av patienter med hypertoni behövs för två huvudsakliga syften: att utesluta sekundära orsaker till högt blodtryck och att bedöma eventuell organskada. Sekundära orsaker kan exempelvis vara njursjukdomar, feokromocytom (en hormonproducerande tumör) eller aortakoarktation (en förträngning av stora kroppspulsådern).
Utredningen kartlägger även samtidiga riskfaktorer som diabetes, förhöjt LDL-kolesterol, lågt HDL-kolesterol, rökvanor, alkoholintag och fetma. Den genomförs genom anamnes (sjukhistoria), klinisk undersökning och laboratorieprover.
Målet med behandlingen är att minska kardiovaskulär och renal sjuklighet samt dödlighet. Detta uppnås genom en kombination av livsstilsförändringar och läkemedelsbehandling.
Om livsstilsförändringar inte räcker för att nå behandlingsmålet inleds farmakologisk behandling. Ett stort antal läkemedel finns tillgängliga mot hypertoni, och talrika studier visar att de ger i princip likvärdigt kardiovaskulärt skydd när blodtrycket sänks. Läkemedelsvalet styrs därför av patientens tolerans och eventuella samtidiga sjukdomar.
Vid hypertoni stadium 1 påbörjas behandlingen vanligen med ett diuretikum (vätskedrivande läkemedel). Vid stadium 2 kombineras diuretikum med en annan läkemedelsgrupp, exempelvis betablockerare, kalciumantagonister eller ACE-hämmare. Når man inte målet justeras dosen eller fler läkemedel läggs till tills blodtrycket är under kontroll.
De positiva effekterna av blodtryckssänkning är betydande. Enligt epidemiologen Sarah Lewington vid Oxfords universitet skulle en sänkning av befolkningens blodtryck med bara några få millimeter kunna förebygga 7 procent av dödliga kranskärlssjukdomar och 10 procent av dödliga stroke.
Patientens egen medverkan och följsamhet till behandlingen är avgörande för att nå målet. Därför är det viktigt att informera och utbilda patienter om sjukdomen och om fördelarna med god blodtryckskontroll.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online