Under hjärtats arbetscykel drar hjärtmuskeln ihop sig och pumpar blod ut till hela kroppen. Denna pumpverkan skapar en kraft – ett tryck – som mäts i två delar: det systoliska och det diastoliska trycket. Det systoliska trycket är det högsta trycket i cykeln och uppstår i samband med att hjärtats vänsterkammare drar ihop sig.
Instrumentet med den uppblåsbara manschetten som används för att mäta blodtryck kallas blodtrycksmätare, eller sfygmomanometer. När manschetten blåses upp och spänns åt runt överarmen stoppas tillfälligt blodflödet i artären. När luften sedan släpps ut långsamt kan vårdpersonal som lyssnar genom ett stetoskop höra ett karakteristiskt dunkande ljud från pulsådern.
Detta dunkande ljud motsvarar ditt systoliska tryck. Det systoliska blodtrycket uppstår alltså när hjärtmuskeln kontraherar och pressar ut blodet i kroppens kärl.
Oavsett om blodtrycket mäts manuellt med stetoskop eller med en automatisk apparat är det övre (första) talet alltid det systoliska värdet. Normalt sett är detta också det större av de två talen – till exempel 120 i en mätning som visar 120/80.
Mellan sammandragningarna slappnar hjärtat av och fylls på nytt med blod. Denna fas av hjärtcykeln motsvarar det diastoliska blodtrycket. Vid manuell mätning lyssnar vårdpersonal efter det ögonblick då det dunkande ljudet börjar tyna bort – det markerar det diastoliska värdet.
Kroppen håller inte blodtrycket på en konstant nivå. Det är därför helt normalt att värdena varierar under dagens lopp beroende på aktivitet, stress, kost och vila. Som en tumregel gäller följande för det systoliska trycket:
För att få en så korrekt bild som möjligt bör blodtrycket mätas vid flera olika tillfällen, helst i vila och under liknande förhållanden varje gång. Ligger värdena regelbundet kring eller över 140 bör du kontakta vården för en bedömning, eftersom obehandlat högt blodtryck ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online