Beta-blockerande medel och andning
Beta-blockerande medel är förstahandsval vid hypertoni, hjärtsvikt, efter infarkt och arytmier. Genom att blockera β₂-adrenerga receptorer i bronkiens glatta muskler kan de dock orsaka bronkoconstriktion – särskilt problematiskt vid astma, KOL eller reaktiva luftvägar.
Beta-blockerande medel med högre respiratorisk risk (Icke-selektiva eller β₁-selektiva vid höga doser)
- Acebutolol
- Atenolol
- Bisoprolol
- Carteolol
- Metoprolol (β₁-selektiv men förlorar selektivitet vid högre doser)
- Nadolol
- Nebivolol (vaskulerande β₁-selektiv; generellt bättre tolererad men försiktighet gäller)
- Penbutolol
- Pindolol (ISA – partiell agonist; variabel)
- Propranolol (icke-selektiv – högst risk)
- Timolol (oftalmologisk – systemisk upptag kan utlösa bronkospasm)
Klinisk presentation
- Vissling, bröstspänning, andfådd
- Förvärrad astma/KOL-kontroll
- Nattliga symtom
- Minskat uthållighet
Hanteringsstrategier
- SLUTA INTE BRÅKART – rebound-takykardi, ischemirisk. Kontakta ordinerande läkare.
- Byt till kardioselektivt preparat (bisoprolol, nebivolol, metoprolol succinat) i lägsta effektiva dos – ofta tolereras vid milda-måttliga reaktiva luftvägar.
- Alternativa antihypertensiva: ACE-hämmare/ARB, kalciumkanalblockerare (amlodipin), tiazider, MRA – ingen bronkiell effekt.
- Optimera respiratorisk behandling: LABA/LAMA/ICS enligt GINA/GOLD.
- Undvik utlösare: Rök, kall luft, allergen, NSAID (vid aspirinförvärrad respiratorisk sjukdom).
- Luftblandare, höjd läge för nattliga symtom.
Särskilt: Hjärtsvikt
Beta-blockerande medel är dödlighetssänkande vid HFrEF. Om andningen försämras kan orsaken vara vätskeretention (lungödem) – inte bronkospasm. Diuretikajustering kan lösa det. Kardiolog-lungmedicinsk samordning avgörande.
