
När hjärtats kammare (ventriklar) befinner sig i sin avslappnade fas, så kallad diastole, uppstår ett tryck som kallas slutdiastoliskt tryck (EDP – engelska: end-diastolic pressure). Detta är den fas av hjärtcykeln då hjärtmuskeln vilar och kamrarna fylls med blod från förmaken.
Det slutdiastoliska trycket är det lägsta tryck som förekommer i kamrarna under en hel hjärtcykel. Det motsvarar trycket precis innan kamrarna drar ihop sig, alltså när kammarväggarna är helt avslappnade men samtidigt uttänjda av det blod som fyller dem. Ju mer blod som strömmar in, desto mer spänns väggarna och desto högre blir trycket mot slutet av fyllnadsfasen.
Ett normalt slutdiastoliskt tryck ligger typiskt mellan 5 och 15 mmHg. Värden över detta intervall kan tyda på nedsatt hjärtfunktion, exempelvis vid hjärtsvikt, där blod ansamlas i kamrarna och ökar trycket mot kärlväggarna och hjärtvävnaden.
I blodkärlen speglas den avslappnade fasen av det så kallade diastoliska blodtrycket, som är det lägsta tryck som mäts mot artärernas väggar. När kamrarna slappnar av sjunker trycket i aorta och de stora artärerna till sin lägsta nivå, för att sedan stiga igen vid nästa sammandragning (systole). Tillsammans ger dessa två värden det välkända blodtrycksmåttet, exempelvis 120/80 mmHg, där det lägre talet representerar diastolen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online