Hepatit C (HCV) är ett av sex virus som orsakar hepatit och leder ofta till leversjukdom. Smitta hos barn är ovanligt, men vertikal smittspridning – det vill säga från mor till barn under graviditet eller förlossning – sker i cirka 5 procent av fallen. Risken för överföring ökar om modern även har hiv eller smittades av hepatit C under graviditeten.
Hepatit C överförs från moder till foster via blod som utbyts genom moderkakan. Viruset kan också överföras i samband med förlossningen, när moderns och barnets blod kommer i nära kontakt med varandra. Smitta via amning är däremot mycket ovanligt, om det ens förekommer alls.
Barn födda av mödrar med hepatit C behöver följas under lång tid. Det beror på att viruset inte alltid visar sig förrän flera månader efter födseln. Dessutom testar de flesta barn positivt i minst 18 månader efter födseln på grund av moderns antikroppar – oavsett om barnet faktiskt har smittats eller inte.
De flesta spädbarn med hepatit C visar inga symtom, och de flesta barn förblir symtomfria upp till fem års ålder. Läkare väljer därför ofta en avvaktande strategi med noggrann övervakning. Det finns idag inga etablerade behandlingsriktlinjer för pediatriska patienter med hepatit C, och forskningsunderlaget för att bedöma prognosen hos smittade barn är begränsat.
Trots bristen på studier av barn med hepatit C finns det faktorer som tyder på en generellt gynnsam prognos. Patienter som smittas i unga år verkar ha en lägre risk att utveckla allvarlig leversjukdom jämfört med dem som smittas senare i livet.
Generellt sett kan patienter med hepatit C bidra till en bättre prognos genom att ta hand om sin hälsa: äta en näringsrik kost, motionera regelbundet och framför allt undvika alkohol helt. Vissa läkemedel som negativt påverkar levern bör också undvikas. Marietistel har enligt vissa källor en skyddande effekt på levern, men rådfråga alltid läkare innan kosttillskott används.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online