Det mänskliga immunbristviruset (hiv), viruset som orsakar förvärvat immunbristsyndrom (aids), räknas som en av de största globala hälsoutmaningarna i modern historia. Dess upptäckt och den efterföljande forskningen har fundamentalt förändrat medicinen, folkhälsan och samhället i stort. Här är en översikt över hur hiv upptäcktes.
I början av 1980-talet noterades ovanliga opportunistiska infektioner och sällsynta cancerformer, såsom Kaposis sarkom och lunginflammation orsakad av Pneumocystis jirovecii (PCP), hos tidigare friska unga homosexuella män i USA och Europa. Dessa fall följde inga kända mönster och förvirrade initialt den medicinska världen.
År 1983 isolerade ett forskarteam under ledning av de franska virologerna Luc Montagnier, Françoise Barré-Sinoussi och Jean-Claude Chermann vid Pasteurinstitutet i Paris ett helt nytt retrovirus från ett lymfkörtelbiopsi från en patient med lymfadenopatisyndrom (LAS) – ett tillstånd som senare kom att erkännas som ett av de tidiga symtomen på hivinfektion. Viruset gavs namnet LAV (lymphadenopathy-associated virus).
Runt samma tid undersökte även ett amerikanskt forskarteam under ledning av virologen Robert Gallo vid National Cancer Institute (NCI) i Bethesda, Maryland, möjligheten att aids orsakades av ett virus. År 1984 rapporterade Gallos team att de isolerat ett virus, som de döpte till HTLV-III (human T-lymphotropic virus type III), från patienter med aids och tidiga stadier av sjukdomen.
Inledningsvis rådde det en tvist mellan det franska och det amerikanska forskarlaget om vem som skulle få äran för upptäckten av hiv-viruset. Senare genetiska analyser visade dock att de virus som båda grupperna isolerat var mycket lika, möjligen identiska. År 1987 beslutade slutligen Internationella kommittén för virustaxonomi (ICTV) att viruset officiellt skulle benämnas humant immunbristvirus (hiv).
Fortsatt forskning ledde till identifieringen av två distinkta stammar: hiv-1 och hiv-2. Hiv-1 är den vanligaste och mest aggressiva stammen och står för den överväldigande majoriteten av alla hivinfektioner i världen. Hiv-2 är mindre vanligt förekommande och finns främst i Västafrika.
Sedan upptäckten har enorma forskningsinsatser lagts ner på att förstå hiv, dess smittvägar, sjukdomsutveckling och behandling. Utvecklingen av effektiv antiretroviral terapi (ART) har förvandlat hivinfektion från en dödlig sjukdom till en hanterbar kronisk åkomma. Forskningen fortsätter dock med mål som att finna ett botemedel, förstå virala reservoarer och latens samt lösa pågående utmaningar – bland annat behovet av prisvärd och tillgänglig vård samt förebyggande av nya smittor.
Upptäckten av hiv har haft ett djupgående inflytande på global hälsa och lett till betydande framsteg inom virologi, immunologi och utvecklingen av livräddande behandlingar. Fortsatt forskning och internationellt samarbete är avgörande för att effektivt bemöta den pågående hivpandemin och förbättra livet för drabbade människor världen över.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online