
Elektrokardiografi, vanligen förkortat EKG, är ett icke-invasivt diagnostiskt verktyg som mäter hjärtats elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som fästs på kroppens yta. Metoden används för många olika ändamål – till exempel för att ta fram ett referensvärde för hjärtats aktivitet, upptäcka rytmrubbningar eller identifiera olika hjärtsjukdomar. EKG-kurvorna kan även användas för att bestämma patientens hjärtfrekvens.
Ta fram bruksanvisningen. Leta upp bruksanvisningen eller scheman för EKG-apparaten. Vissa apparater har laminerade instruktionskort, och en bruksanvisning kan finnas tillgänglig.
Förbered huden. Rengör patientens hud där elektroderna ska placeras med antiseptiska torkar.
Fäst elektroderna. Applicera elektroderna på patientens hud med hjälp av gel, lotion eller elektrodkuddar enligt anvisningarna.
Anslut kablarna. Koppla avledningskablarna till elektroderna enligt bruksanvisningen. Den vanliga färgkoden i USA är följande: den vita kabeln ansluts till höger arm och den svarta till vänster arm. Den röda och den gröna kabeln ansluts till vänster respektive höger ben, och den bruna kabeln till bröstelektroden.
Be patienten ligga stilla. Rörelser och tal kan påverka avläsningen och ge upphov till artefakter i kurvan. Patienten kan behöva övervakas under en längre tid om hen upplever undersökningen som stressande, eftersom stress kan höja hjärtfrekvensen.
Låt apparaten skriva ut kurvan. Låt EKG-apparaten fortsätta skriva ut tills flera nästan identiska vågor har registrerats.
Identifiera R-vågorna. Leta upp R-vågorna från två på varandra följande hjärtslag. R-vågan är den högsta toppen på kurvan och ser relativt smal och spetsig ut.
Räkna de stora rutorna. Räkna antalet stora 5 mm-rutor mellan de två R-vågorna. EKG-apparater är kalibrerade så att varje stor ruta motsvarar 0,2 sekunder. Tiden i sekunder mellan två på varandra följande hjärtslag beräknas alltså genom att multiplicera antalet rutor med 0,2.
Räkna ut frekvensen. Beräkna hjärtfrekvensen genom att dela 300 med antalet stora 5 mm-rutor mellan de två på varandra följande R-vågorna. Resultatet motsvarar hjärtfrekvensen i slag per minut. Denna metod kallas ofta för 300-regeln och fungerar bäst vid regelbunden rytm.
Tips: Vid oregelbunden rytm kan en mer exakt metod behövas, till exempel att räkna antalet QRS-komplex under en längre tidsperiod och sedan räkna om till slag per minut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online