Kranskärlssjukdom är den vanligaste formen av hjärtsjukdom, enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (Centers for Disease Control and Prevention). Kransartärerna är de blodkärl som försörjer hjärtat med blod, syre och näringsämnen. När dessa kärl skadas – oftast på grund av fettavlagringar som kallas plack – talar man om kranskärlssjukdom. Sjukdomen kan i förlängningen leda till hjärtinfarkt.
Enligt American Heart Association (AHA) är de flesta som dör av kranskärlssjukdom 65 år eller äldre. Män löper större risk än kvinnor att drabbas, men risken för kvinnor ökar efter menopaus. Har dina föräldrar haft hjärtsjukdom är sannolikheten också större att du själv drabbas.
AHA uppger att rökare har upp till fyra gånger högre risk att utveckla hjärtsjukdom än icke-rökare. Högt blodtryck, höga kolesterolvärden och hög stress i vardagen kan bidra till kranskärlssjukdom. Andra riskfaktorer är diabetes, fetma och fysisk inaktivitet.
Kranskärlssjukdom utvecklas ofta långsamt under flera år och kan länge gå praktiskt taget obemärkt. När fettavlagringarna fortsätter att växa i kransartärerna kan du börja känna bröstsmärta, så kallad kärlkramp (angina pectoris). Smärtan utlöses vanligen av emotionell eller fysisk belastning. Du kan också drabbas av andnöd och trötthet om hjärtat inte längre orkar pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov.
Vanliga undersökningar för att diagnostisera kranskärlssjukdom är elektrokardiogram (EKG) och ekokardiografi. Vid ett EKG registreras hjärtats elektriska signaler, och undersökningen kan ofta visa tecken på en pågående eller tidigare hjärtinfarkt. En ekokardiografi använder ljudvågor för att skapa bilder av hjärtat, vilket gör att läkaren kan bedöma om alla delar av hjärtväggen bidrar fullt ut till hjärtats pumpfunktion.
Din läkare kan förskriva kolesterolsänkande läkemedel, eftersom de minskar det ämne som främst lagras i kransartärernas väggar. Bland dessa läkemedel finns statiner, niacin och fibrater. Acetylsalicylsyra (aspirin) kan hjälpa till att förebygga blockeringar av kransartärerna genom att minska risken för blodproppar. Betablockerare är ett annat alternativ – de används ofta för att sänka puls och blodtryck, vilket minskar hjärtats behov av syre.
Ibland kräver kranskärlssjukdom mer aktiv behandling. Läkaren kan då rekommendera ballongvidgning med stentplacering (perkutan koronar revaskularisering). Vid ingreppet förs en ballong via en kateter fram till den förträngda delen av artären, där den pressar fettavlagringarna mot kärlväggarna. Ofta placeras dessutom ett nätformat rör (stent) i artären för att hålla den öppen. Kranskärlsbypass-operation är en öppen hjärtkirurgi som vanligtvis reserveras för fall där flera kransartärer är förträngda.
Samma livsstilsförändringar som hjälper dig vid behandling och återhämtning kan också förebygga problem från allra första början. Det handlar om att hantera stress, göra hälsosamma kostval och öka din fysiska aktivitet. Röker du? Sluta – det är den enskilt viktigaste åtgärden du kan ta för ditt hjärta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online