Kranskärlssjukdom (koronar hjärtsjukdom) uppstår när fettavlagringar, så kallade plack, byggs upp på insidan av hjärtats kransartärer. Med tiden gör placket att kärlen smalnar av, vilket innebär att mindre blod når hjärtmuskeln. Enligt Mayo Clinic kan sådana blockeringar leda till allvarliga komplikationer, bland annat hjärtinfarkt.
Kranskärlssjukdom kallas ibland för en tyst sjukdom, eftersom symtomen ofta uteblir tills skadan redan har uppstått. Har du riskfaktorer som högt blodtryck, höga blodfetter, diabetes eller rökvanor är det därför viktigt att regelbundet låta sig undersökas. Ofta krävs flera olika tester för att läkaren ska kunna ställa en säker diagnos.
Med ett EKG mäts de elektriska signaler som styr hjärtats slag. Undersökningen kan i de flesta fall avgöra om du har haft en hjärtinfarkt eller om du befinner dig mitt i en pågående infarkt.
En särskild variant är Holter-monitorering, där du bär en liten bärbar apparat med elektroder fästade på bröstet under ett helt dygn. Enligt Mayo Clinic kan apparaten då upptäcka avvikelser i hjärtats funktion, exempelvis ett otillräckligt blodflöde, som ett vanligt kortvarigt EKG kan missa.
Vid ett arbetsprov, även kallat belastningstest, får du utföra fysisk aktivitet – oftast promenad på löpband eller cykling – samtidigt som din puls, ditt blodtryck och din EKG-kurva övervakas kontinuerligt.
Om du har kranskärlssjukdom kan testet visa onormala förändringar i puls eller blodtryck, bröstsmärta, andnöd eller rytmstörningar. Att du inte orkar anstränga dig under den tid som provet kräver kan också vara en indikation på att blodet inte flödar effektivt genom hjärtat.
Vid en ekokardiografi används ljudvågor (ultraljud) för att skapa en rörlig bild av hjärtat. Undersökningen visar hjärtats storlek och form, hjärtkamrarnas utseende och rörelse samt hur hjärtklaffarna fungerar.
Enligt National Heart, Lung and Blood Institute kan ekokardiografi också avslöja om hjärtmuskeln inte drar ihop sig som den ska, om du har fått en skada på hjärtmuskeln till följd av sämre blodcirkulation, eller om blodflödet till hjärtat är nedsatt.
Vid en koronarkateterisering, ofta kallad kranskärlsröntgen, injiceras kontrastvätska i hjärtats artärer via en tunn kateter som förs in genom en blodåder, exempelvis i ljumsken eller armen. Kontrastvätskan markerar tydligt problemområden, såsom förträngningar eller helt slutna partier av kärlen.
Upptäcker läkaren en blockering kan behandlingen ske direkt i samma ingrepp. En liten ballong förs fram genom katetern och blåses upp för att vidga kärl och förbättra blodcirkulationen. Därefter placeras ett stent – ett litet metallnät – i det vidgade partiet för att hålla artären öppen även efter ingreppet.
Datortomografi (CT) kan användas för att upptäcka avlagringar i artärerna, exempelvis fett- eller kalkavlagringar. Vid vissa tillfällen injiceras kontrastvätska för att erhålla bilder med ännu högre detaljrikedom av hjärtat och kärlen.
MRA, magnetisk resonansangiografi, liknar en vanlig MR-undersökning. Radiovågor och ett starkt magnetfält används för att producera detaljerade bilder av hjärtat och dess blodkärl, vilket gör det möjligt att upptäcka avvikelser. Även vid denna undersökning kan kontrastvätska användas för att förbättra bildkvaliteten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online