Kranskärlssjukdom är den vanligaste dödsorsaken i USA och orsakar över 500 000 dödsfall varje år. Tidig diagnos och behandling kan betyda skillnaden mellan liv och död för många patienter. Under de senaste tjugo åren har framstegen inom kardiologin gjort det möjligt att använda radioaktiva material för att diagnostisera och behandla hjärtsjukdomar – ett område som kallas nukleär kardiologi.
Nukleär kardiologi bygger på användning av specialiserade bildgivande tekniker och radioaktiva material för att bedöma hjärtats hälsa och funktionella förmåga. Det radioaktiva ämnet ges antingen som injektion eller i tablettform. När ämnet nått hjärtat används speciella kameror för att fotografera strukturer och processer inuti hjärtat. Områden som inte får tillräcklig blodförsörjning blir tydligt synliga i bilderna.
De radioaktiva material som används består av radioaktiva isotoper – atomer som destabiliserats. En destabiliserad atom saknar en proton eller neutron, vilket uppnås genom att atomen kolliderar med en annan atom eller träffas av en kraftfull ljusstråle. När en proton eller neutron lossnar från atomens centrum frigörs en enorm mängd energi. Det är denna utstrålade energi som gör att kamerorna kan följa vad som händer inuti hjärtat.
Kemiska interaktioner påverkar hur radioaktiva isotoper beter sig i kroppen. Olika delar av kroppen drar till sig olika kemiska ämnen, och detta avgör vilken typ av isotop som väljs för undersökningen. Eftersom de flesta atomer i kroppen är stabila attraherar de destabiliserade atomer. Närvaron eller frånvaron av vissa kemikalier i hjärtat avgör alltså om isotopmaterialet samlas i specifika områden eller inte. Kamerorna kan sedan utifrån isotopens fördelning ge information om hjärtats fysiska sammansättning.
Inom nukleär kardiologi används tre huvudsakliga tekniker:
Myokardperfusion är den mest använda metoden. Patienten genomför först ett vilotest, där ett radioaktivt kontrastämne som tallium eller tetrofosmin injiceras i blodet för att se hur hjärtat fungerar i vila. Därefter används ett löpband för att observera hjärtfunktionen under fysisk ansträngning. Gammakameror registrerar hjärtats processer under hela undersökningen.
Denna teknik används för att bilda hur blodet cirkulerar genom hjärtats kamrar. När kontrastämnet injicerats i blodströmmen ger gammakamerorna information om vilka områden i hjärtat som är blockerade och vilka som har god cirkulation.
Positronemissionstomografi används för att undersöka blodförsörjningen och de metabola aktiviteterna i hjärtat. Bilderna kan visa ärrbildning efter tidigare hjärtinfarkter och avgöra hur svårt skadat ett visst område är. Tekniken används även för att utvärdera hjärtats nervsystem, vilket ger information om områden som inte svarar normalt.
Procedurerna inom nukleär kardiologi ger information som annars endast skulle kunna erhållas genom kirurgi. Med specialiserade bildtekniker går det att hitta blockerade områden i hjärtat, bedöma omfattningen av en skada och uppskatta möjligheten till återhämtning – helt utan explorativ kirurgi.
Hjärtats nervsystem styr hjärtslagens hälsa. Elektriska impulser i hjärtat kan skadas av hjärtinfarkter eller åderförkalkning. De radioaktiva ämnenas kemiska sammansättning kan avslöja vilka områden i hjärtat som inte fungerar korrekt. Genom att kombinera resultaten från en myokardperfusionsundersökning och en PET-undersökning får läkarna den information som behövs för att avgöra om en operation är nödvändig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online