1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Bupivakain och kortisoninjektioner: Kan de orsaka tinnitus?

Bupivakain (långverkande amidlokalanestetik) och kortikosteroid (t.ex. metylprednisolon, triamcinolon) injektioner är vanliga för axel, led och ryggsmärta. Tinnitus är en sällsynt men rapporterad biverkning.

Potentiella mekanismer

  • Direkt ototoxicitet: Höga koncentrationer lokala anestetika kan skada snäckans hårsceller (djurförsök). Systemisk upptag från periartikulär injektion är lågt men icke-noll.
  • Vaskokonstriktion: Kortikosteroider kan förändra snäckans mikrocirkulation.
  • Tryckeffekter: Injektion i begränsade utrymmen (t.ex. subakromial bursa) kan överföra tryck till inneröra via CSF/perilymf-kontinuitet (teoretiskt).
  • Idiosynkratisk/överkänslighet: Opredikterbar individuell sårbarhet.

Epidemiologi

  • Fallrapporter finns; inga stora prospektiva studier kvantifierar incidens.
  • Uppskattat <0,1 % av injektioner; oftast transient (dagar–veckor).
  • Bilateralt eller persistent tinnitus motiverar utredning för andra orsaker (presbyakusis, buller, Ménières, akustikusneurinom, ototoxiska läkemedel).

Kliniskt tillvägagångssätt

  1. Informera patient om sällsynt möjlighet vid samtycke.
  2. Om tinnitus uppstår post-injektion: lugna, övervaka 4–6 veckor.
  3. Om bestående >3 månader eller besvärande: audiogram, ÖNH-remiss.
  4. Hantering: Ljudterapi, KBT för tinnituslidande, hörselapparater vid hörselskada.

Fördelar med injektion (smärtlindring, funktionsåterställning) väger generellt tyngre än denna minimala risk. Alternativ: ultraljudsguidad injektion minimerar extraartikulär spridning.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online