Bupivakain (långverkande amidlokalanestetik) och kortikosteroid (t.ex. metylprednisolon, triamcinolon) injektioner är vanliga för axel, led och ryggsmärta. Tinnitus är en sällsynt men rapporterad biverkning.
Potentiella mekanismer
- Direkt ototoxicitet: Höga koncentrationer lokala anestetika kan skada snäckans hårsceller (djurförsök). Systemisk upptag från periartikulär injektion är lågt men icke-noll.
- Vaskokonstriktion: Kortikosteroider kan förändra snäckans mikrocirkulation.
- Tryckeffekter: Injektion i begränsade utrymmen (t.ex. subakromial bursa) kan överföra tryck till inneröra via CSF/perilymf-kontinuitet (teoretiskt).
- Idiosynkratisk/överkänslighet: Opredikterbar individuell sårbarhet.
Epidemiologi
- Fallrapporter finns; inga stora prospektiva studier kvantifierar incidens.
- Uppskattat <0,1 % av injektioner; oftast transient (dagar–veckor).
- Bilateralt eller persistent tinnitus motiverar utredning för andra orsaker (presbyakusis, buller, Ménières, akustikusneurinom, ototoxiska läkemedel).
Kliniskt tillvägagångssätt
- Informera patient om sällsynt möjlighet vid samtycke.
- Om tinnitus uppstår post-injektion: lugna, övervaka 4–6 veckor.
- Om bestående >3 månader eller besvärande: audiogram, ÖNH-remiss.
- Hantering: Ljudterapi, KBT för tinnituslidande, hörselapparater vid hörselskada.
Fördelar med injektion (smärtlindring, funktionsåterställning) väger generellt tyngre än denna minimala risk. Alternativ: ultraljudsguidad injektion minimerar extraartikulär spridning.