Nosokomila sår saknar samband med patientens ursprungliga diagnos. De uppstår i stället inom vården – oftast på sjukhus – till följd av så kallade nosokomiala infektioner, även kallade vårdrelaterade infektioner (HAIs, healthcare-associated infections).
På 1970-talet inrättades det nationella övervakningssystemet National Nosocomial Infections Surveillance (NNIS) för att följa förekomsten av vårdrelaterade infektioner. Systemet utvecklades senare till National Healthcare Safety Network (NHSN), som idag används för att övervaka vad som har blivit ett utbrett problem, enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC.
Enligt CDC är den vanligaste orsaken till nosokomila sår bakterien meticillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA) – en farlig typ av stafylokockbakterier som ger upphov till röda, svullna och smärtsamma sår, ofta med synliga tecken på varbildning eller annat flytande sekret.
Infektionen sprids genom direktkontakt med en smittad persons sår, förband eller förorenade personliga tillhörigheter. Därför är noggrann handhygiens och korrekt hantering av material extra viktigt i vårdmiljöer.
Den bästa förebyggande åtgärden är god hygien. Sår ska alltid hållas täckta. Sjukhuspersonal och besökare måste använda skyddshandskar vid kontakt med en smittad patient eller dennes tillhörigheter, samt tvätta händerna noggrant efter varje kontakt.
Enligt CDC är det frivilligt för sjukhus att rapportera utbrott av infektioner. De har ingen laglig skyldighet att underrätta allmänheten eller statliga myndigheter när ett utbrott av stafylokockinfektioner eller MRSA har inträffat. Det gör det ännu viktigare att både vårdpersonal och besökare själva agerar ansvarsfullt för att begränsa smittspridningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online