Namnet "sorbitol" kommer från Sorbus, det traditionella vetenskapliga släktet för träd som rönn och häggmispel. Sorbitol förekommer naturligt i bären från dessa träd, liksom i tång och frukter som plommon. Ämnet kan även framställas syntetiskt och används idag i en rad olika produkter, från livsmedel till tandvård.
Sorbitol tillhör en klass av föreningar som kallas polyoler, ofta benämnda sockeralkoholer. En polyol är en alkohol som har flera hydroxylgrupper (-OH) i sin struktur. Sorbitolmolekylen består av en kedja med sex kolatomer, där varje kolatom bär en hydroxylgrupp. Denna struktur ger ämnet dess karakteristiska egenskaper – delvis söta men samtidigt inte ett riktigt socker.
Sorbitol löser sig lätt i vatten. En sorbitollösning har en söt smak och en sirapsaktig konsistens, även om vanligt socker är ungefär dubbelt så sött. När sorbitol intas fungerar det som en energikälla och används därför som sockerersättning i många livsmedel, exempelvis sockerfria godis, tuggummi och bakverk. Som livsmedelstillsats har ämnet beteckningen E420.
Utöver livsmedelsindustrin används sorbitol också i andra sammanhang. Lim, tandkrämer och kosmetiska produkter innehåller ibland sorbitol som ingrediens, tack vare dess förmåga att bevara fukt och ge en behaglig konsistens.
Sorbitol har också medicinsk användning. När en person som lider av förstoppning intar sorbitol når en stor del av ämnet tjocktarmen. Sorbitol är en humektant – alltså ett ämne som absorberar vatten. Det lindrar förstoppning genom att dra in vätska i tjocktarmen, vilket mjukgör avföringen och underlättar tarmtömningen.
Samtidigt finns det nackdelar att tänka på. Intas för stora mängder sorbitol kan det orsaka diarré och magbesvär. Eftersom sockerfria livsmedel ofta innehåller sorbitol kan detta bli ett problem för diabetiker som konsumerar sådana produkter i överskott, trots att de är märkta som "sockerfria". Som med alla sötningsmedel gäller det alltså att äta med måtta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online