Gallstensileus är en ovanlig men allvarlig komplikation som uppstår när en gallsten, oftast minst 2,5 centimeter i diameter, fastnar i ileum – tunntarmens sista del – och orsakar en tarmblockering. Tillståndet drabbar framför allt äldre patienter med samtidiga sjukdomar som högt blodtryck och diabetes, och kvinnor insjuknar oftare än män. Eftersom symtomen ofta är missvisande försenas diagnosen, vilket bidrar till en hög sjuklighet och dödlighet. När diagnosen väl har ställts avhjälps blockeringen i regel kirurgiskt. Det finns ingen enhetlig operationsmetod, utan valet av behandling anpassas efter patientens diagnos och kliniska kondition.
Patienter med gallstensileus är ofta överviktiga och känner sig allmänt dåliga. Det första symtomet är vanligen kolikliknande buksmärta, följt av kräkningar. Besvären lindras tillfälligt när gallstenen lossnar, men återkommer när större stenar fastnar i ileum. Andra vanliga symtom är smärta i bukområdet, uppblåst buk, uttorkning och lätt ömhet över buken.
Flera diagnostiska metoder används var för sig eller i kombination för att upptäcka gallstensileus. Röntgenundersökning av buken är en vanlig metod för att visa partiell eller fullständig tarmobstruktion. Undersökningen kan också avslöja själva gallstenarna samt luft i gallvägarna – ett tecken på onormal förbindelse mellan gallvägar och tarm. Även om röntgen kan påvisa tunntarmsileus kombineras den ofta med ultraljud och datortomografi för att upptäcka patologi i gallvägarna och säkerställa en korrekt diagnos.
I tidskriften Journal of Medical Reports redovisade Dr. Browning och kollegor, i en fallserie om jejunumperforering vid gallstensileus, två etablerade kirurgiska metoder: en engångsoperation (one-stage) som kombinerar enterolitotomi, kolecystektomi och fistelreparation, samt en tvåstegsoperation (two-stage) som innebär antingen enbart enterolitotomi eller kolecystektomi. Engångsoperationen utförs på relativt stabila patienter, medan tvåstegsproceduren rekommenderas för högriskpatienter.
Som Dr. Clavien och kollegor beskriver i Eastern Mediterranean Health Journal är enterolitotomi en relativt enkel och vanligt förekommande metod som förkortar operationstiden för högriskpatienter. Ingreppet utförs genom ett långsgående snitt i tarmens kant, varvid den blockerande gallstenen avlägsnas.
Efter enterolitotomin följer ofta kolecystektomi, det vill säga kirurgisk borttagning av gallblåsan. Tack vare senare framsteg inom laparoskopisk teknik kan gallblåsan numera avlägsnas via ett litet snitt i närheten av naveln, vilket minskar belastningen på patienten och kortar återhämtningstiden.
Fistelstängning utförs alltid i det andra steget av en tvåstegsbehandling. Den fastnade gallstenen kan skapa en så kallad gallfistel, ett onormalt tillstånd där gallan läcker från gallgångarna ut i omgivande vävnader. För att förhindra att gallstensileus återkommer repareras och stängs fisteln under operationen.
Valet av behandlingsmetod avgörs alltid av patientens allmänna hälsotillstånd och kirurgens riskbedömning. Tidig diagnos och snabb kirurgisk åtgärd är avgörande för prognosen vid gallstensileus.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online