Hakmaskinfektion orsakas av två arter av tarmlevande parasiter: Ancylostoma duodenale och Necator americanus. De vanligaste symtomen är lindrig diarré och buksmärtor, men allvarliga komplikationer kan uppstå om infektionen lämnas obehandlad. Särskilt utsatta grupper som spädbarn, gravida och undernärda personer bör vara extra uppmärksamma. År 2002 uppskattades antalet människor i världen som bar på hakmask till hela 1,3 miljarder.
Båda parasitarterna finns över hela världen i varma och fuktiga klimat. Stora utbrott av hakmask förekommer i områden där hygienen är bristfällig och där mänskligt avföring används för att gödsla jordbruksmark. Maskarna utsöndrar ägg via avföringen ner i jorden, där äggen sedan kläcks till infektiösa larver. Under 1900-talet drabbades sydöstra USA av ett omfattande utbrott som senare lyckades kontrolleras.
Vuxna hakmaskar och hakmaskägg är i sig inte smittsamma. När äggen väl har kläckts till larver kan dock parasiterna tränga in genom huden och transporteras vidare till lungorna, vandra genom luftvägarna upp till munnen och slutligen ta sig ner till tunntarmen. Smitta sker när huden kommer i kontakt med jord som innehåller hakmasklarver, eller genom att man råkar svälja förorenad jord.
Det tar ungefär en vecka för larverna att nå tunntarmen. Där växer de till cirka en centimeter långa maskar som fäster sig vid tarmväggen och suger blod – något som orsakar obehag och kan leda till allvarliga hälsoproblem.
Personer som har regelbunden kontakt med jord löper störst risk, särskilt när jorden är förorenad av mänskligt avfall. De som går barfota hör också till högriskgruppen på grund av den ständiga kontakten mellan hud och mark. Barn, som gärna leker i jord och ofta rör sig utan skor, är en annan utsatt grupp.
Eftersom smittan överförs via jord ökar däremot inte kontakt mellan människor risken för infektion. Barn på förskolor eller skolor löper därför ingen större risk än andra.
Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC är "klåda och utslag på den plats där huden kommit i kontakt med jord vanligtvis det första tecknet på infektion". Klådan och utslagen uppstår när larverna tränger in i huden.
En lindrig infektion kan ge minimala besvär, såsom buksmärtor och mild diarré. En kraftig infektion kan däremot orsaka:
Kroniska och återkommande kraftiga infektioner kan dessutom hämma både kroppslig tillväxt och hjärnutveckling hos barn, samt i värsta fall leda till hjärtsvikt.
Om du upplever dessa symtom bör du kontakta en vårdcentral. En diagnos ställs genom ett avföringsprov, där hakmaskägg kan identifieras och därmed bekräfta infektionen. Behandlingen pågår i en till tre dagar och består av receptbelagda läkemedel. "Läkemedlen är effektiva och verkar ha få biverkningar", enligt CDC. Om patienten lider av anemi kan även järntillskott förskrivas. Läkaren kan efter avslutad behandling begära ett nytt avföringsprov för att säkerställa att patienten har tillfrisknat helt.
Förebyggande åtgärder handlar framför allt om att undvika direkt kontakt med jord. Använd skor, handskar och andra skyddande lager när du arbetar med jord. Gå aldrig barfota i områden där smittan kan finnas, och undvik att röra vid jord med bara händer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online