Kortikosteroider vid behandling av kolit och diarré

Kolit är en inflammation i tjocktarmen som kan ge ett stort besvär för den drabbade. Enligt University of Maryland kan tillståndet ha många olika orsaker, bland annat infektioner, inflammatoriska sjukdomar, irritabel tarm, nedsatt blodcirkulation samt biverkningar av strålbehandling.

Ökad kortisolproduktion

Beroende på vad som orsakar koliten kan läkare förskriva läkemedel som stimulerar kroppens egen produktion av kortisol. Dessa kortisolhöjande läkemedel, så kallade kortikosteroider, är särskilt effektiva vid behandling av inflammatoriska tarmsjukdomar som Crohns sjukdom.

Typer av kortikosteroider

Några vanliga preparat som används för att behandla kolit är Celestone, Orapred, Cortef, Cortenema och Triacet. Enligt WebMD finns kortikosteroider i flera olika behandlingsformer: orala kapslar, suppositorier och intravenösa infusioner via dropp. Vilken form som väljs beror på sjukdomens svårighetsgrad och var inflammationen sitter.

Förväntade resultat

Kortikosteroider kan enligt WebMD lindra eller helt stoppa symtomen vid kolit. Behandlingen är dock endast avsedd för korttidsbruk med målet att få sjukdomen i remission, det vill säga en period utan aktiv inflammation. Kortikosteroider rekommenderas inte för långvarig användning på grund av risken för allvarliga biverkningar.

Diarré och kolit

Diarré är ett av de vanligaste symtomen vid kolit, och behandling med kortikosteroider kan minska dess svårighetsgrad, enligt WebMD. Utöver kortikosteroider finns även andra läkemedel som används specifikt mot diarré vid kolit, exempelvis Imodium och kombinationen loperamid-simetikon.

Vanliga biverkningar

Vid korttidsanvändning av kortikosteroider är de mest förekommande biverkningarna ökad risk för infektioner och högt blodtryck. Patienter bör därför följas upp regelbundet under behandlingens gång.

Långtidsbiverkningar

Enligt WebMD kan långvarig användning av kortikosteroider leda till en rad allvarligare biverkningar, bland annat viktuppgång, akne, psykossymtom, ökad behåring i ansiktet, skelettskador (benvävnadsförlust), grå starr samt kraftiga humörsvängningar. På grund av detta strävar läkare alltid efter att hålla behandlingstiden så kort som möjligt och att trappa ned dosen gradvis när sjukdomen är under kontroll.