En dilatator är ett medicinskt instrument som används för att vidga eller utvidga en kroppslig öppning eller passage. Dilateringsbehandling utförs ofta på patienter med ärrbildning eller förträngning i matstrupen (esofagus) för att säkerställa att föda och vätskor kan passera tillräckligt. Vid behandlingen används så kallade esofagusdilatatorer. Det finns tre vanliga typer: bougier, kvicksilvertyngda bougier samt pneumatiska (ballong)dilatatorer.
Dilatatorer används vid en rad olika medicinska tillstånd, men särskilt ofta vid esofagussjukdomar för att behandla sväljsvårigheter (dysfagi). Ingreppet är endoskopiskt och syftar till att vidga matstrupens lumen för att underlätta passagen av föda och vätskor.
En esofagusdilatationsbougie är tillverkad av volfram i silikonmaterial och har en ihålig, flexibel konstruktion. Den används vid behandling av esofagussjukdomar som förträngningar i matstrupens passage, exempelvis stenos och nedsatt motilitet i den distala delen av matstrupen. Andra tillstånd där endoskopisk dilatering med bougie kan behövas är achalasi (spasm i nedre esofagusmuskulaturen), syrapeptiska strikturer (vid sura uppstötningar), esofaguscancer (där tumörer blockerar passagen) samt Schatzkis ringar (där den nedre delen av matstrupen är insnärd av fibrös vävnad).
Detta är en typ av bougier som förs in i matstrupen i successivt större storlekar för att vidga området där det finns en stenos eller blockering. Maloney-bougien är den vanligaste typen av kvicksilvertyngda bougier.
Vid endoskopi eller fluoroskopi förs pneumatiska dilatatorer, även kallade ballongdilatatorer, in i deflaterat tillstånd till platsen för förträngningen. Ballongen blåses sedan upp med luft till ett förinställt tryck och en specifik omkrets. Detta är den mest föredragna dilateringsmetoden vid achalasi, ett tillstånd som inte kan botas och där målet med behandlingen främst är att underlätta tömningen av matstrupen. Ingreppet utförs oftast stegvis: man börjar med en liten ballong som successivt ökas i storlek om symtomen kvarstår.
Även om esofagusdilatatorer är värdefulla verktyg vid fluoroskopi- och endoskopiprocedurer finns det risker för komplikationer. En vanlig komplikation är hematemesis, det vill säga kräkning av blod. Det kan också uppstå smärtsamt sväljande (odynofagi). Dilatatorn kan dessutom perforera och skada matstrupens slemhinna eller väggar, vilket i sin tur kan öka risken för bakteriella infektioner i mediastinum, ett allvarligt tillstånd som kallas mediastinit.
Patienter med instabila medicinska tillstånd, exempelvis hjärt- eller andningsproblem, bör alltid inhämta läkares godkännande innan de genomgår en esofagusdilatering. Tidigare bukkirurgi är dessutom en kontraindikation för patienter som ska genomgå endoskopisk dilatering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online