Levern är kroppens näst största organ och utför en rad livsviktiga funktioner. När leverns celler skadas släpper de ut enzymer i blodcirkulationen. Genom att analysera dessa förhöjda leverenzymer kan läkare både bedöma hur omfattande en eventuell leverskada är och få värdefulla ledtrådar om vad som orsakat den. Hos barn kan förhöjda leverenzymer bero på flera olika sjukdomar och tillstånd.
Levern fungerar som kroppens kemiska kraftverk. Den har förmåga att rena blodet från nästan alla ämnen som tas upp. I processen kan dock levern själv skadas om ämnena den försöker bryta ner är alltför koncentrerade, eller om det rör sig om ämnen som den inte klarar av att hantera. Förhöjda nivåer av leverenzymer i blodet är därför en viktig indikator på att levern har tagit skada.
Ett av de enzymer som oftast mäts vid misstanke om leverskada är alkaliskt fosfatas (ALP). Hos barn är ALP ofta förhöjt jämfört med hos vuxna – men det beror då inte nödvändigtvis på någon leverskada. ALP är nämligen ett enzym som även deltar i skelettutvecklingen, och eftersom barns ben växer och mognar är högre nivåer helt normala. Även övriga leverenzymer, till exempel ALT och AST, har egna referensvärden anpassade efter barnets ålder. Provresultat tolkas därför alltid utifrån åldersanpassade normalvärden.
Gulsot är ett tillstånd där levern inte kan bearbeta bilirubin – ett gulgult ämne som bildas när gamla röda blodkroppar bryts ner och återvinns. Tillståndet uppträder när levern är blockerad, infekterats av ett virus eller av annan anledning inte klarar av att hantera bilirubin. Nyfödda barn, vars leverfunktion ännu inte hunnit utvecklas fullt ut, kan inte bearbeta bilirubin lika effektivt som äldre barn. Eftersom bilirubin blir vattenlösligt – och därmed kan utsöndras via njurarna – när det utsätts för ljus, behandlas nyfödda med gulsot ofta med ljusbehandling under speciella lampor.
Hepatit A är en leverinfektion som sprids via mat och vatten och som är vanligare i länder med sämre hygieniska förhållanden. Barn smittas ofta i samband med resor till riskområden eller via kontaminerad föda, och smittspridning är extra trolig i institutionella miljöer som sjukhus eller gruppbostäder. Hepatit B och C är blodburna leverinfektioner som barn vanligtvis får från sin mor i samband med förlossning, via transfusioner av blod eller blodprodukter, eller genom olyckskontakt med smittade källor. Vaccin finns idag mot både hepatit A och hepatit B, och hepatit C kan botas med effektiv antiviral behandling.
Levern gör sitt bästa för att hantera olika kemiska ämnen, men vissa ämnen skadar den och höjer nivåerna av leverenzymer i blodet. Vanliga smärtstillande läkemedel, som paracetamol och ibuprofen, kan orsaka leverskada hos barn om den rekommenderade dosen överskrids. Andra läkemedel, exempelvis vissa antibiotika samt cytostatika och andra mediciner mot cancer och allvarliga sjukdomar, kan också skada levern hos barn. Behandling vid läkemedelsrelaterad leverskada innebär i första hand att utsättas det aktuella läkemedlet och sedan ge levern tid att läka.
Kontakta vården om ditt barn visar tecken som gulfärgning av hud eller ögonvitor, mörk urin, blek avföring, ihållande trötthet, illamående eller smärta i övre högra delen av buken. Förhöjda leverenzymer upptäcks ofta i blodprov som tagits av andra skäl, och ytterligare utredning krävs då för att fastställa orsaken och rätt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online