Divertikelsjukdom är vanligast hos personer över 40 år i västvärlden och anses i hög grad bero på en fiberfattig kost. Faktum är att mer än hälften av alla amerikaner över 60 år lider av antingen divertikulos eller divertikulit. Trots detta förväxlas de två tillstånden ofta – här går vi igenom skillnaderna, symtomen och hur tillstånden behandlas.
Divertikelsjukdom är ett tillstånd där små säckliknande utbuktningar bildas i slemhinnan i mag-tarmkanalen. De uppstår oftast i sigmoidkolonet, den s-formade nedre delen av tjocktarmen. En enskild sådan säck kallas divertikel, medan flera säckar benämns divertiklar.
När en eller flera divertiklar finns i tarmkanalen talar man om divertikulos. Detta är själva grundtillståndet, och många personer som har det upplever inga symtom alls. Det är därför inte ovanligt att tillståndet upptäcks av en slump, till exempel i samband med en rutinkontroll eller annan undersökning av tarmen.
Divertikulit är ett allvarligare skede än divertikulos och uppstår när en eller flera divertiklar blir inflammerade, infekterade eller brister. Till skillnad från divertikulos ger divertikulit nästan alltid tydliga symtom och kräver ofta medicinsk behandling.
De vanligaste symtomen vid divertikelsjukdom är magsmärtor och kramper, förstoppning och diarré. Allvarligare symtom, som vanligtvis kopplas till divertikulit, innefattar stopp i tarmen, abscesser och infektion i bäckenet samt blödningar i tjocktarmen. Om divertikulit lämnas obehandlat kan det leda till ytterligare komplikationer, exempelvis urinblåseinflammation och bukhinneinflammation (peritonit), vilket är ett akut och potentiellt livshotande tillstånd.
Divertikulos och divertikulit diagnostiseras vanligtvis med hjälp av bariumröntgen, sigmoideoskopi eller koloskopi. Vid misstanke om infektion i buken kan även ultraljud och datortomografi (CT) användas för att påvisa abscesser i bäckenet.
Många som lever med divertikulos får inga symtom och behöver därför ingen behandling. Vid lindrigare besvär, som buksmärta orsakad av muskelkramp i tarmen, kan krampavslappnande läkemedel ge lindring.
Infektioner orsakade av divertikulit behandlas i första hand med antibiotika. Ihärdig tarmstopp och abscesser som inte svarar på antibiotikabehandling kan dock kräva kirurgiskt ingrepp.
Läkare rekommenderar ofta kostförändringar för att lindra symtomen vid divertikelsjukdom. Att undvika livsmedel som nötter, majs och frön har traditionellt ansetts minska risken för att nya divertiklar bildas, även om nyare forskning delvis ifrågasätter detta råd. Däremot är en fiberrik kost ovedersäktligt viktig: den ökar avföringens volym och förebygger förstoppning, vilket i sin tur kan motverka utvecklingen av nya divertiklar. Att dricka tillräckligt med vatten och motionera regelbundet bidrar också till en bättre tarmhälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online