Bandmaskinfektioner orsakas av att man äter eller dricker något som innehåller bandmasklarver eller ägg. Larverna växer vanligtvis i tarmen, medan äggen kan vandra utanför tarmen och bilda cystor i kroppens vävnader. Behandlingen varierar beroende på vilken typ av bandmaskinfektion det rör sig om.
Tarminfektioner upptäcks genom att avföringsprov analyseras efter bandmaskägg eller masksegment. För att diagnostisera infektioner i vävnaderna används blodprov som identifierar antikroppar utlösta av cystor, samt bilddiagnostik i form av datortomografi (CT) eller magnetresonansbildning (MRI).
Receptbelagda läkemedel som prazikvantel och albendazol används för att döda bandmaskarna i tarmen. Dessa preparat är effektiva och ges vanligtvis i en eller några få doser under överinseende av läkare.
Cystor som bildats i kroppens vävnader behandlas med kortisonbaserade, antiinflammatoriska läkemedel (steroider). Dessa minskar inflammationen och skyddar omgivande vävnad medan infektionen bekämpas.
Kirurgi är nödvändig för att avlägsna potentiellt dödliga cystor på levern, lungorna eller andra organ. Om en operation inte är möjlig – exempelvis på grund av patientens allmänna hälsotillstånd eller att skadorna är för omfattande – kan en organtransplantation bli nödvändig.
Enligt Mayo Clinic lyckas behandlingen av bandmaskinfektion i över 95 procent av fallen. För att säkerställa att behandlingen varit framgångsrik utförs uppföljande avförings- eller blodprov en till tre månader efter avslutad behandling.
Risken för bandmaskinfektion kan minskas genom att alltid tillaga köp och fisk ordentligt, tvätta händerna noggrant före måltider och efter toalettbesök samt undvika mat och dryck från områden med osäkert dricksvatten när du reser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online