Shigellos är en bakterieinfektion i mag–tarmkanalen som orsakas av en grupp bakterier kallade Shigella. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC rapporteras cirka 14 000 fall av shigellos varje år i USA. Globalt sett är shigella dock ett betydligt större problem; Världshälsoorganisationen uppskattar att bakterien årligen orsakar tiotals miljoner infektioner världen över.
Det finns flera olika typer av shigella som kan orsaka shigellosutbrott i USA. De vanligaste är Shigella sonnei, Shigella flexneri och Shigella dysenteriae typ 1.
Sjukdomen brukar bryta ut ett till två dygn efter exponering för shigellabakterier och pågår i upp till fem till sju dagar. Även om Shigella sonnei, även kallad grupp D, står för ungefär två tredjedelar av alla shigellosfall i USA orsakas de flesta återstående fallen av Shigella flexneri (grupp B). Shigella dysenteriae typ 1 är ovanlig i USA, men är ökänd för att orsaka allvarliga och utbredda utbrott med hög dödlighet i utvecklingsländer.
Shigellabakterien är mycket smittsam. Det räcker med att en liten mängd bakterier kommer i munnen för att infektionen ska kunna spridas direkt från en smittad person till en annan. Livsmedel och vatten kan också förorenas, exempelvis när någon som bär på bakterien hanterar mat som delas med andra.
Utbrott av shigellos gynnas av trångboddhet och bristfällig sanitet. Sjukdomen är vanlig bland boende och arbetare i flyktingläger samt hos resenärer i utvecklingsländer. Den förekommer också ofta i institutionella miljöer och på förskolor och daghem, där god handhygien kan vara svår att upprätthålla.
Många som smittas får få eller inga symtom alls, men kan ändå sprida bakterierna vidare till andra. Symtom utvecklas normalt inom en till sju dagar efter kontakten med bakterierna.
Typiska symtom är vattniga diarréer (ibland med slem eller blod), magkramp, illamående, kräkningar och feber. Hos små barn och äldre kan kraftig diarré leda till uttorkning och behov av sjukhusvård. I sällsynta fall kan svår infektion med hög feber orsaka feberkramper hos barn under två års ålder.
Huvudmålet vid behandling av shigellos är att förebygga uttorkning och ersätta den vätska och de elektrolyter som förloras genom diarrén. Som egenvård kan man dricka elektrolytlösningar för att hålla vätskebalansen i schack.
Vid lindrigare fall återhämtar sig de flesta utan antibiotika. Vid svårare infektioner kan dock antibiotika döda bakterierna och begränsa risken för smittspridning. Det är dock inte alltid effektivt, eftersom vissa shigellastammar har utvecklat resistens mot antibiotika. Läkemedel mot diarré bör undvikas, eftersom de kan fördröja att bakterierna lämnar kroppen och därmed förvärra sjukdomsförloppet.
Det finns för närvarande inget vaccin mot shigellos, men flera enkla åtgärder minskar risken att både smittas och sprida infektionen vidare. Eftersom bakterierna lätt överförs mellan människor är noggrann handtvätt med tvål och vatten avgörande, särskilt efter toalettbesök och före matlagning. Undvik kontakt med personer som kan vara smittade, och om du själv är sjuk bör du stanna hemma tills du är frisk.
Vid resor till utvecklingsländer rekommenderas att du endast dricker kokt eller på annat sätt behandlat vatten, bara äter frukt som du skalar själv och väljer varm, genomkokt mat. Har du tidigare haft shigellos ska du se till att infektionen helt läkt ut innan du återgår till arbete, skola eller andra aktiviteter där du kan smitta andra.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online